Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
VID OCKRARENS DÖDSBÄDD.
J_Jans farkost drefs fram öfver vågornas hvita gäss af
förlig vind såsom sig borde.
En annan väderrot än sydvästen och en svagare bris än
denna skulle snarast ha förvånat honom såsom ett obegrip-
ligt slarf af dessa öfvermakter, hvilkas ärende han for.
Det kunde ju endast ankomma på dem själfva att
länka tingen så, att deras angelägenheter ginge i lås. All-
raminst väntade han något klater nu, då han för deras
trängande rättfärdighetskraf måste sätta å sido sig
själf och all klok hänsyn för det allmänna. Nej, lycka
utan prutmån och seger, ovillkorlig seger, se det var två
adjutanter, som måste stiga i båten på samma gång som
norra guvernementets stadman!
Skön som han väntat var ock denna dag, då han själf
skulle återkomma som upprättad segrare till rummet för
sina unga års förnedring och lidanden.
Från ryggsidan varmsolig söderhimmel med kraftiga
åskmoln, gråsvarta bergkammar, upptornade mot Hemö
vårdehjässa öfverst, och vid deras skumma vattenbas
Hernö-sundets näpna strandvråar, som behändigt undan-
smögo gråa stugor och gulnade odlingstäppor i lof och
solröksimma. _
Framför, öfver fjärdar, sund, hafsgatt och skogiga land-
vallar, låg idel »blåväder», en luft så kraftigt mättad af
den jämnblåa åskhimmelns färg, att man „nästan tyckte
sig inandas någonting blått, och så genomskinlig, att be-
traktaren af den outsägligt Antecknade naturen tyckte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
