Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle då han, prästestryken, dit för om inte för att
hjälpa andre kanaljen ställa dem på barbacken! Slut-
ligen fick äfven Järker sina mustiga skopor men mottog
dem plirande oberörd.
Då den rasande omsider stod där andfådd och strong-
nande upprepade gamle Per sin fråga till den unga, ho-
tande att gå och lämna henne med försutten rätt.
»Ja det kan väl inte annat bli då, annars är jag ju all-
deles som en bar stackare,» flämtade hon fram ylgråtande.
»Och hans välbördighet går in på lysning med henne?»
»Det är min skyldighet,» svarade stadmannen enkelt.
Magister Sebrelius förklarade att han efter detta ömse-
sidiga bejakande ansåg lysning uttagen och då någon
invändning ej mötte, gingo de fyra besökarne sina färde,
underliga till mods och följda af den gamlas hädelser i
ett nytt flöde.
Kommen utom gårdsporten hejdade Per Olsson sina
medvittnen och sade:
»Vi ha nu sett Guds underliga finger och veta nu hvem
hans välbördighet var. Han måste yppa sig för att gifva
den hädanfarande själen en fullsäker förlåtelse. Må nu
ingen svika tysthetsordet och tala i otid om återbärningen
af det orättfångna!»
>^Så sant oss Gud förhjälpe till lif och själ!» svuro
vittnena.
»Detta vare sagdt af män! Och nu då profetian är
uppfylld i det ena, så händer att hon fullbordas i det
andra. Vi kunde väl ge oss tid och ro inåt fjärden till
röset där och se hvad han for efter?»
»Det är inte långt dit,» medgaf stadmannen.
På morgonsidan återkom hans välbördighet till län-
— 96 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
