Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eviga landtdagen och det outslitliga prästmötet, — satt
där vid väldiga gapet till sin paraboliska häroldlur sedan
dagar tillbaka i grubbel och äflan med akustisk budskick-
ning tvärs öfver söderdalen, öfver skogsbältet upp mot
vårdekallshjässan, där fosterfadern svarade sa ofta kast-
vinden medgaf.
Middagstid var inne.
Nere i lofttrappan från vinden hörde Laurentius de
kraftiga stegen af hans välbördighet.
Nå det var nu blott hans varselspöke i förväg, ty det
gick alltid osynligt före den herren, men själf kom han
snart upp, hälsade och sporde med sin kommandobas:
»Nå blir här någon framgång snart?»
»Allt klart fran Hernö-kallen nord till Hemsö-hatten
och öfver Storfjärden till Rödskärsklinten!» svarade Lau-
rentius stolt.
»Således hela älffjärdsområdet i ett varp! Förträffligt!
Och ctfpéchen blåser inte längre bort för er?»
»Den här inställningsapparaten hjälper mot afdriften
annars, men inte då vinden kastar och snor här i dalen.»
»Men inte lär du stå där för de stenkasten?*
Ja här hjälper endast öfning ...
Då är det ändå någon vån!»
»Och för öfrigt lär det nog komma vida mer an på
människan än apparaten här vid lag!»
»Det brukar så alltid göra, du I Na djäknarne du fick
till hjälp?»
»Till en början väl högfärdiga att taga undervisning
och ledning af en olärd båtsmanspojke, förstås!»
»Men detta gaf sig?»
»Och nu ha de skaplig öfning att förstå sig på vind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
