Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har du nigot mot att stanna här redan nu?»
»Nej då!» försäkrade gossen.
Mäster-Sara reste sig sorgmodigt, gaf sin son en tyst
välsignelse med handen öfver hans hufvud, ledde honom
så öfver till den bleke mannen i fåtöljen, gjorde sin re-
verens och sväfvade bort genom dörren.
Hans välbördighet ringde på sin ordonnans och sade
långsamt där han satt:
»Låt uppsöka landskommissarien Vattrang med bud och
anhållan, att han i mitt ställe afslutar dagens audiens i
västra salen och sätter upp ett memorial.»
Ordonnansen gick. Mannen i fåtöljen reste sig på nå-
got svaga ben, kom så till sängkammardörren och sade
till den undrande Mickel:
»Gå upp i tornet nu, så får du tala bergmellan!»
Mickel dröjde ej att ge sig i väg.
Stadmannen, inkommen i sofrummet, tog ur hörnskå-
pet för sina läkemedel ett krus brännvin, dessa tiders och
kanske äfven våra dagars hjärtstyrkande medel. Han
styrkte sig med åtskilliga glas, tog af kavaljersrocken och
lade sig till välbehöflig ro på en hvilsoffa.
»Nu förstår jag hvad magister Georg menade med
plikternas korsväg. Lofvadt vare det som råder, att jag
fick gå den större pliktens väg utan att försaka allt mitt
egna! Alltid ligger den mindre vägen och korsar till
lockelse och förevändning, när den större skall anträdas.
Men hvad jag slet ondt. Jag trodde rakt, att hon skulle
taga lifvet af mig!»
Och på dessa tankar insomnade han lugnt i en soldats
goda sömn. Omsider hörde han i drömmen att dörren
häftigt kastades upp. Och så ropade Mickel öfver honom
yster och andfådd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
