Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, ja! Sextitusin silfdal!» bekräftade prins Galyczin
men i en alldeles motsatt tanke.
En lindrig rörelse hos åhörarne. Kanaljen hade likväl
förstått det svenska talet och kunde svara!
Så slamrade sporrarne på nytt, och de höge herrarne,
nickande åt den dödstysta församlingen, som efter detta
slag ej förmådde resa sig till hälsning, trädde ut i hvar-
andras sällskap med högburna och artiga later.
Under tiden hade kapten Långström, med unge Mickel
tätt bredvid sig i jämn bevakning, slagit sig ned i undre
våningens sydöstra hörnkammare mot loftet tillsammans
med den skäggige främlingen, en af världen hårdt pröf-
vad man.
Han satt där i sin blaa dräkt, gleshårig, djupt fårad
i pannan och nedböjd med armbågarne mot knäet. Då
och då framkastade han ur sitt grubbel någon tveksam
fråga om sin hustru, som gift om sig medan han själf
gick träl i hedenland.
»Ar hon någorlunda ... i sin täckelighet inför världens
ögon?» läto orden lågmälda.
Petter, som tänkte på den ödesdigra kuppen i denna
stund, svarade förströdd:
»Fru Magdalena? Jo hon lär visst ha sörjt ...»
»Jaså, hon har det?» lät den andre ifrigt och höjde
sig där han satt.
»Hon har sörjt mycket, säges det, men bibehållit sig
märkeligen bra.»
»Sörjande och dock välbehållen?» undrade kapten Vulf
i sina grubbeltankar. »Det är ingen sorg, som af hjärtat
går, endast en sorg efter köttet. Då vill hon ej återtaga
den skröpling, som jag blef när hedningen, liggande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
