Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land — och särskildt som ett Sibirien för danske för-
brytare. Dessa skulle, enligt dansk mening, bereda lan-
det välsignelsen af ökad folkmängd, men man förstår
lätt, att förbannelse blef i stället skörden efter denna
sådd. Den hederliga och sträfsamma befolkningen af
sjömän, fiskare, fångstkarlar, bergsfolk, bönder och lpp-
par fick under tidernas lopp fåfängt besvära sig öfver
hvarjehanda ohägn och skada genom denna påtvungna
samhällsdrägg, för hvars skull den hederlige fick gå un-
der namn af Nordlands-tjuf, en smälek, som kändes olid-
ligare än allt.
Ett starkt näringslif hade emellertid uppstått i denna
missgynnade landsdel. Om någon lade grunden härtill,
så var det Nordlands siste förläningsman, pomraren Pre-
ben von Ahnen, en kunglig ämbetsman, som på mer än
ett sätt utmärkt sig fördelaktigt framför sina likar, sär-
skildt som skicklig ekonom både för egen och landets del.
Och om Norges framtida näringslif fick ett kraftigt upp-
sving härifrån, så hade det danska oket aldrig svidit mera
kännbart än bland dessa sagomhöljda fjordar, mättade
med bragder och stordåd från rikets gamla frihetstider.
När det så hette, att Björn på Junkersdal stod i begrepp
att återtaga Norges gamla kronländer Jämtland och Härje-
dalen, när det hviskades mellan trofaste män, att denna
bragd skulle blifva tecknet till återställelsen af Norges
rike, då lyssnade alla med hänförelse och behjärtade män
i stora skaror fylkade sig enigt kring återställarens
fanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
