Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son, då han satt på långsläden midt i backen och värsta
farten utför skaren.
De hade visst räckt till att blåsa upp en storm. Hvad
mer — de skulle nu med gåsens fjädrar af blåsa stormen,
men gjorde därvid strax ett ledsamt rön. De transbaltiska
ovädersfåglar, som frambesvurits, blefve sannerligen ej så
lätt bortviste. Artigt men oförtydbart läto de sina norska
vänner förstå, att om dessa ej förstode uppskatta goda
tjänster, så visste de själfva medel att drifva de otack-
samme fram till deras sanna fördel: frihet, guld och
gröna skogar, spiran och kronan, ärones tempel, all värl-
den och dess härlighet.
Detta mecklenburgarn och livländarn. Hvad sist beträf-
far »den dumme svensken», så går berättarordet nu till
honom från de norska sparfvarne två i en tranedans,
hvars hårda skiften följa här i utvecklingsgången, det
ena på det andra.
X.
FÖRSTA VAPENSKIFTET.
RÄFVENS LOF KRING GÅSEN.
jodens och förnedringens norrländska år 1713 hade
slutligen som ett Herrans år af mättnad, upprättelse
och hopp skridit in i december månad. Snö hade ej
fallit och skulle knappast falla tumstjock under denna
märkesvinter, som följde på en osedvanligt het och torr
sommar. Marken var torrt stelfrusen, luften torr och
sval, stundom sommarblid, så att den lofprisande psalmen
om god och tjänlig väderlek sjöngs af folk i lynne och
hälsa från svedja, väg och mila, bakstuga, brygd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
