- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
225

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke ens dragit i betänkande att spela riksförrädare. När
den norske underhandlarcn första gängen anlände till
Dufed och efter godt gästabud under dryckjom skulle bese
verken tillsammans med sin värd, hade uppmärksamhe-
ten till sist fallit på ett aflångt brädskjul öfver en slutt-
ningsbank åt befästningarnes ryggsida.

»Hvad tror majoren detta är?» hade så den skälmen
frågat.

»Maaske for Soer og Kalver og Bukker og Bagger?»
föreslog norsken.

»Sant nog,» svarade stadmannen, »äfven de varelserna
behöfva ett värn i så bistra tider.»

Med nyckel ur barmfickan hade han därpå öppnat en
dörr och visat den häpnande gästen, att skjulet gömde
verkets svåraste batteri, men inriktadt åt svenska sidan!

Denna historia hade gjort ofantlig lycka i Stockholm.
Och hvad man än hade rätt att tänka om denne mans
fulla ovärdighet till konungens högsta förtroende, så kunde
just ingen undgå att beundra den fulingens diplomatiska
snille. Det var alltid som rent förspökt, att äfven de,
som ville häckla honom med fullaste svalg, tvungos att
rosa’n minst med halfva munnen. Detta hade just i da-
garne vederfarits finska härens chef, den stolte Carl Mau-
rits Armfelt, i en mycket omtalad skrifveise till kung-
liga senaten.

Denne ädling, som kallades mönstret för svenske rid-
dersmän, hade börjat med en ursäkt därför, att han måste
bära samma militära grad och rang som general-major
Loth-Örnsköld och äfven besudla sin penna för en gång
med dennes namn. Han ville tacka högkvarteret, som
gjort ett lika hastigt som högönskeligt slut på den klara,
men pinsamma skyldigheten att jämte en tropliktig här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free