- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
244

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

figuranter till straff och androm till varnagel. Står det
alltså oryggligen fast utan svek och baktankar, att vi all-
ting sålunda bevilje och beslute?»

»Ja!» lät svaret i kör alldeles obetingadt.

»Då är allting väl,» förklarade han belåten. »Två stri-
diga viljor finnas alltså ej längre till Norrlandens eviga
ofärd, »den ena bjudande hit i honungens namn, den
andra trugande dit med Zions lamt,» såsom stäfvet ly-
der, månghundraårigt Morgonstund hade ändå guld i
mund. Märk, att vi nu haf vom undanröjt den drygaste
tyngden af gamla vreden, hvaröfver fädren klagat. Jag kom
häller icke hit utan godt förebud om denna samdräkt.
I håfven låtit de hessiske förstå, att deras stämplingar
efter min undergång ej kunde påräkna detta ämbetes stöd
men väl dess skarpaste ogillande såsom ett hotande för-
därf mot denna del af riket. I sen mig förvånade ut, ja
nästan förskräckte? Det var väl ej meningen, att så man-
haftiga ord skulle komina ut och förarga Aspen med hans
nidingar, förstår jag, utan vara gömde till läglig stund,
såsom Braskens reservation under sigillet i Kristian-Tyranns
dagar? Jag kan underrätta eder, att de hessiske ej för-
mådde gömma detta bakslag, men sörjen ej öfver det.

Ingen behöfver längre vara min vän i löndom. Den som

går i fält med den ena fienden och slår den andre —
hvad tron I om en sådan? Behöfver han stå ensam bland
de svenske nu om tider?»

»Nej, nej!» lät kören af hänförda röster genom de

kvafva rummen. »Länge lefve hans välbördighet! Lycka
och välgång åt hans välbördighet!»

Stadmannen ämnade säga något till svar, men blef

hastigt stående med hvassa ögon borrade i gallerfönstret.

»Hvad var som grinade där?» utbrast han hårdt. »Såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free