Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack så grufveligt! Så grufveligt!» huttrade den gamle,
uppstigen ur länstolen.
»Ja, hvad tycker eders högärevyrdighet? Den ej gruf-
velig ar, han blir nedertngen, han går åt i dessa tider
och ingen tackar hans hvita benrangel för det!»
Så taladt och under pliktskyldig munterhet lämnade
kommissionen detta gallerfängelse, som stiftsfäderna aldrig
mer skulle återse.
Ännu hade ödesnatten kvar sin värsta sveda.
XI.
NORRLANDEN I NATTENS MORDBRANDSLÅGOR.
»Jntet ondt inkomme här!» var en bön, på grekiska
tecknad öfver stora porten till lärdomsverket, som
efter stiftsstadens brand 1710 mycket hastigt rest sig, ett
verk af magister Vallins kraftiga nit.
Mycket ondt hade ej dess mindre inkommit under
dessa pröfningsår af ovanlig ondska inom skolestaten, en
riktig vargatid af skolfördärf, ingrodt och framskridet i
jämbredd med Bottenlandens allmänna förfall, som del-
vis närts från denna härd genom dumma ingifvelser mot
nyttig förkofran, delvis närt tillbaka genom årliga tillskott
af ett vildt och huglöst båtsmanslynne. Bondiskheten
liksom öfversitteriet hade blifvit rent olidlig vid detta
lärosäte. Öfver dem, som bjödo till att »högsvenska på
de stockholmskes vis», vankades stryk utan all förskö-
ning, men ej af ovilja mot den smaklösa rotvälskan utan
därför, att denna alldeles oskyldigt misstänktes som en
förfining. Endast lector eloquenticB tillhöll sina lärjungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
