Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjällpasset, medan den vinterfrusna marken medgaf det,
och syntes vänta förstärkningar till kommande drabbning.
I sådan uppfattning sammandrogo de norske alla sina
stridskrafter till nedra Värdalen hän mot Trondafjorden.
Och så blef det åter en tid alldeles dödt på detta
krigsfält. Vapenskiften spordes ej, men väl talet om nya
underhandlingar. Dessa afsågo väl att förhala tiden, tills
den svenska förstärkningen skulle komma från ett väl
oväntadt håll — sjöledes i fiendens rygg!
XIII.
ETT GÅTFULLT SEGERBUDSKAP.
NORSKE BJÖRN MED HÄREN FÅNGEN GENOM EN OKÄND
OCH FÖRNEKAD SVENSK FLOTTA.
»J_Jär öfverskåda vi nybyggda staden rakt som fågeln
ur skyn. Säg, går den inte an kanske? Är den
ej förmer än hvad djäknarne mordbrände?»
»Herre vår Gud så fagert! Nej, ser man på de räta
kvarteren och dessa rödmålade hus! Så rödt och hjär-
tans vackert mot blåvattnen och allt grönt bortom! Fast
bondelandet hör väl inte dit egentligen.»
»Jo, såsom infattningen hör pärlan till för att gif va
henne det rätta värdet, eller hur?»
Borgmästarfar begrep ej. Han stod vid Mäster-Saras
sida i Bispehöjdens utsiktstorn öfver takåsen, stod där
stolt och hänryckt öfver denna stad, hvars byggande efter
passare och linjal maktspråket tvungit honom att öfver-
vaka, ovillig som hunden, då lian drifves till skogs.
»Ja, vi ärom hans välbördighet och honoratissima sto-
ran tack skyldige efter all vår ovislighet. Särskildt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
