Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Stor-Sverige var ett så erbarmligt lapphål. Vägen
hade troligen gått genom rikets västra gränsmarker, menade
Lars. För uppfattningen bland de svenska deltagarne var
Björns landhär sålunda fången genom en svensk flotta,
som dock var obekant och förnekad af svenska riksmyn-
digheter.
Sammanhanget var då för Mäster-Sara helt enkelt, att
de karlar, som skulle ha tågat söderut till det svenska
Marstrand, i själfva verket förts genom Lappmarken efter
Vindelälfs-vägen till den nästan liknämnda norska orten,
som för deras trögt okunniga godtro var svensk, och äfvenså
haft tillfälle att gå ut med flottan som holländska värf-
vade, omisstänkta af den knappast mindre tröga norska
uppfattningen.
På sådant vis hade Norge blifvit af med en flotta och
Sverige fått en till öfverlopps utan att denna gåtas ömse-
sidiga beskaffenhet var å någondera sidan känd utom de
invigdes krets. Här hade alltså hans välbördighet slagit
kostligt mynt på norrländsk »sengörlighet» och nordisk
»långtänkhet» så att det förslog.
»Vet du, Lars satte ihop en rätt inmarig gåta om det
här!»
»Få höra denU
»Två truppar båtsmän gingo från Ume till Marstrand.
Vägen var olika och då de kommo fram så var det inte
häller samma ställe.»
»Visst det ja, kärvännen min!» biföll Mäster-Sara under
ett hjärtans skratt. »När får du vänta hem din Lars?»
Anna dröjde en stund med svaret och hviskade sakta:
»Herren gifve dem deras hemkomst till sin frid och
ro en gång!»
De båda flickorna försjönko helt allvarligt i sin tanke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
