- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
311

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt fiskpriset i Petersborg hade gått upp de dagarne.
För sedan det värdt ofredligt nord i hafvet för norsken,
tordes ingen af de här fiskarskutorna mera dit. När då
ryssarne här och där på stränderna få se vår skuta, så
börja dé ropa åt oss att stanna och sälja fisk. Då tyckte
karlarne, att på det viset blefve det en stor onöda, för-
stås, att fara längre med fisken. Genom nordfien, som
förstod en smula norska, ber jag dem fråga huru mycket
vi kunde få, och det hördes liksom att den ene bjöd
öfver den andre, för där väntades någon sorts helg med
fasta ’ efter deras vis. Men jag bad dem ideligen svara,
att vi kunde få mera dit vi tänkte oss och styrde på för
brinnande lifvet med god vind men het om öronen. Äf-
venså hade folket där på’orten hört, att norsken härjade
nord i hafvet — att svensken var med visste ingen af

— och så ville de höra, huru därmed var ställdt. Ja
norsken hade lidit en svår undergång, sade karlarne, för
det hade generalen inbillat dem, och då värdt där en
sådan fägnad, att ingen kom mer ihåg.»

»Var du aldrig rädd att karlarne skulle förråda dig?»

»Just inte det. Betalningen var god och till det me-
riga var norskfien i stor skuld till de andra och skulle
betala dem i Stockholm af sluthyran, om jag så visst
får ut stackarne ur häktelset. Men likvisst var två af
dem nära däran att prata oss i säcken i språk med en
hög herre. Och att en då slapp fram, var då en Guds
eviga tycka.»

»Huru bars detta till?»

»Jo vi hade väl och lyckligt kommit oss igenom tjyf-
hålen där nerom Petersborg, då vinden alldeles stillnar
och jag måste dre ja bi en god stund. I närheten låg en
galerflotta, som det var brådt att rusta ut, hvad jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free