Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Eders väl bom talar verkligen ståtligt! Olagligen beröf-
vad min personliga frihet kan jag ej nå målet. Men det
är sant: jag har begått en oförsiktighet. Litande på
den laglige suveränens ord om ansvarighet för honom
ensam, vågade jag besöka en underordnad officer, som
kallas mönstret för svenske riddersmän. Genom ett för-
räderi rycktes jag från halfgjordt verk, och genom dess
förstörelse af en klumpig hand bragtes mitt land i största
våda, jag själf i undergången. Kunde dock denna häkt-
ning ej få vara — af en ren beskedlighet?»
»Nog resoneradt! Värjan hit!»
Nu hade stadmannen hört nog och blef med ens så reslig.
»Min värja?» upprepade han eftertryckligt i ändrad ton.
»Är general-majorn säker på, att han får min värja?»
»Åjo, på ett eller annat vis!»
Arrestatorn gick att påkalla vakten, men arrestanten
trädde i hans väg och sporde dämpadt, med spyflugan
i ögonvrån:
»Lydde ordern verkligen på general-major Loth?»
»Jag tror, att namn och titel sades nog uttryckligt!»
kom svaret kallt.
»Nå den ordern angår ju inte mig, som är general-
löjtnant. Sir eders välborn, jag har krupit ur det skin-
net nu.»
Den andre steg tillbaka bleknad.
»Hvad för något!» utbrast han nästan handfallen.
»Skulle konungen verkligen . . .?»
» . . . Ha utnämnt, oaktadt alla dessa smädelser — jo,
det händer verkligen. Dufed och Långa, Sötkamo och
Långsten voro visst icke storblodiga segrar. Hvem vet,
om någon skribent törs sätta dem på samma blad som
det väldiga nederlaget vid Storkyro? De vunnos dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
