Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Pris och Jof evinnerliga!» instämde menige man med
blottade hufvuden och ymniga glädjetårar.
Brösten frigjordes från kvalens mara, vidgades till gläd-
jens fylliga hurra för konungen, den öfver kältringarnes
småsinne upphöjde, som visste ära förtjänsten, för gene-
ralen, den store, den underbare, och för hans segerhär,
skapad af rikets fiender och samhällets utskott. En
mäktig aning grep nu detta jublande folk, att aldrig till-
förne bland dess fäder bevisats så stora gärningar, och
att långa, långa tider skulle förgå, innan deras motstycke,
om någonsin, komme åter. Stor, upphöjd och helig
kändes stunden, en af dessa oförgätliga få, då männi-
skornas stora massa skådar forntid och sentid från en
öfver väldig höjd. När så fjällen börjat lossna från alla
dessa ögon, så framstod väl ännu en med stora gärningar.
När skulle i tidernas längd en kvinna födas som Mäster-
Saras like? Detta folk häpnade för alla under, som den
högste bevisat för dess seende ögon. Brösten häfdes åter,
och hurraropet, höjdt för hennes namn, betygade, att
hon, den hulda landsmodern, var landets segerkrönte fa-
der ärligt värd.
»Mäster-Sara!» ljödo maningsropen allt stridare. »Få
vi se och vänhälsa Mäster-Sara!»
Det halp ej annat.
Nigande, leende, en bild af outsägligt behag, och dock
så blygsam, trädde hon fram i allvarligt, landsmoderligt
majestät. Kvinnorna, som nu alldeles förgäto den fjor-
tonårige, trängde sig fram till handtagande lyckönskan,
och den öfriga allmänheten slöt sig efter mangrant så
när som två afsides dröjande skepnader, dem ingen fäste
sig vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
