Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT STORT BYALAG UNDER GRIFTEHÖGEN.
ETT MINNESRIKT GRAFÖL DÄRTILL.
(BLAND FÖRFATTARENS SLÄKTMTNNEN.)
den berömde landsfadren Mikael Loth, som bland
folket mest kallades Svenske-Mickel, hade varit ute
som längst i det krig, där han slog ryssehären till sist
med den stulna norska hären, fick en hvar af hans tappra
och trogna landvärn, de så benämnda Skul-skyttarne, bo-
sättningshjälp och lifnäringsjord skattefritt efter löfte mot
skyldighet att gå man ur huse som landvärn från 20 till
45 års ålder. Meningen var att de skulle blifva en sär-
skild krigsmanskast liksom rysskosackerna. En hel del
sådana, fångna under kriget, voro också ibland dem och
blefvo stamfäder för ett svartmuskigt, brunögt, bredlagdt,
kraftigt och vackert folk nergenom tiderna.
Ett korpralskap skyttar med hustrur och barn fick ta
upp den bördiga ödejorden vid Stora-Selet, där den gamla
finnb}m, stor och välmående, fjorton år förut lagts i aska
och äfven folket i misshugg bränts ihjäl af landsfogden,
då han kom dit med en skallgång för att skattlägga byn.
Det var utrannsakadt inför rätta, att både han och de
motsträfviga fmnarne lupo fåvitskt efter en lögn, hop-
spunnen af Finn-Antons dotter Anna å Mon, som däri-
genom ville draga hämnd öfver en ungersven, Mickel
Mickelsson från Svart-Noret, därför att han ej trifdes med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
