Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soldater, fältskär och profosser, går genast till verket.
Fem par åt småman, öfversåtarne tio!»
Inga böner eller hotelser hjälpte.
Anna på Mon sade slutligen i sina tårar:
»Kan du så behandla den, som hade dig kär, herre!
Då är du bara värd att jag tänker ondt om dig ännu
en gång!»
»Till pålen med lögnerskan och dessa lögnens andar!»
befallde landsherren hvasst.
Hela sällskapet fördes ett stycke afsides i skogen och
en stund bortåt fick den dröjande menigheten stå där
genomisad af de hiskliga nödropen, som genljödo likt
gastaskrän rundt om i vildmarken.
Sedan det bestyret var lyktadt tog biskopens stadman
vid och med några enkla ord lyste han Herrans frid öf-
ver grafven. Så uppstämdes psalmen »Vår Gud är oss
en väldig borg» och när allt var färdigt sade landsherren
till det samlade byalaget:
»Nu tror jag förvisst, att gammelskrömten där ger sig,
om hon inte är rent obotelig!»
*
Under dagens förhandlingar och bestyr hade ett väl-
digt stök hunnit redas undan i byalagets gemensamma
gård på en vacker plan nere i dalen. Det var en ganska
stor fyrkantig huslänga, som efter gammalt Helsinge-vis
och uråldrig slottsstil innefattade samtliga hushållens bo-
städer och uthus inom två portar till den vida borg-
gården. Här var dock gemenskapen drifven ännu ett
steg längre. Där fanns blott en enda stor köks- och ar-
betsstuga för hela laget. Och där i gården hade varit
en fläng!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
