Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera långsamt klämde ihop och nordsidan vek någon
smula, då blåa nöden syntes. Och så drogs nätet allt
mera ihop kring fångsten. En lapp skickades att hyllra
med de bedröfvade, nödställda och utfarna fjällmännen,
som nu tyckte att Herrans hand var viken och hade mist
raseriets rätta kraft. Medan dét var som häftigast gick
det an att lefva på anden och biåsvädret mest, och den
lilla matsmulan ur skrefvorna var Gudi nog, men nu sög
det så bitterliga efter i benpiporna, skall jag säga. En
efter annan gaf kriget go’dag och smög öfver till sven-
sken. Trollfien gaf sig också iväg som en skälm från
allt ihop, men stal sig fram genom skallet. Och till slut,
efter allan fångst och räkning, troddes Herr-Manel för sä-
kert ensam kvar inom ringen.
En dag får Svenske-Mickel, på skidorna nere i en gran-
käl, äfven se Herr-Manel framför sig på en hög bergklint.
Bortanför honom stod likväl en annan, men hvilken dét
kunde vara begrep hvarken svensk eller lapp af dem,
som spanade ur kälens smyg. Han hviskar åt dem en
befallning att kedjan skulle dragas i all obemärkthet
skyndsamt kring berget, ränner ensam fram ur kälen
upp åt öppna sluttningen, stannar som förvånad och
ropar:
»Hvem ser jag där? Är det du Herr-Manel?»
»Så brukar jag kallas,» lät svaret och deras språk gick
vidare:
»Hvi har du gjort oss detta, Herr-Manel?»
»Jag står skuldlös på mina fäders jord. Är det Sven-
ske-Mickel som talar?»
»Ja, det är jag. Hvad ville du med detta allt?»
»Endast återtaga mina fäders jord för mitt folk.»
»Du och fjällmännen kunna då ej lika vårt styre?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
