Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Djäfvulen möjligen? Jag har aldrig varit rädder att
stinga den herren.»
»Nånå, det är kanske djäfvulen då!»
»Ack, Herr-Manel, mig sörjer storligen, att du gaf dig
så i kompani med djäfvulen! Vore det inte vida bättre
att öfverge honom och ge dig själf nu?»
5 Det är du som skall ge dig nu, ty förr eller senare
sker det ändå.»
»Jaså du tror det? Nå hvad tänker du och den lede
ta sig till nu som närmast?»
»Det är just dét som du får se, Svenske-Mickel. Vi
komma nog igen på sommarsidan, då en lappskugga är
mindre svart i skogsbackarne. Rusta dig till dess!»
Allt under detta samspråk drogs skallkedjan alldeles
pin tätt kring berget. I detta varp greps Herr-Manel men
den andre var spårlöst borta.
»Ditt nät räckte till för mig och jag är nu i Herrans
hand, men den fisken, som kröp ur, honom har du för
din eftertid,» hånade fången.
Då blef Svenske-Mickel något sträf till målföret och
sade:
»Du kunde vara nöjd med den skada, som skedder är.
Det får väl vara, att jag själf blef utskrattad öfver hela
riket genom mina belackares tillskyndelse, och konungen
lär nu tveka betro mig härbefälet åt Norge. Men betänk
för öfrigt alla dessa vedervärdigheter öfver menigheterna!
Stormodig hade jag skäl att vara om någon.»
Icke förty for landsherren rätt skonsamt fram med de
fångna domedagslapparne. En by hade bränts, en annan
sköflats, blodviten hade också föröfvats nngra gånger men
därmed stannade domedagsraseriet hos det blödiga folket.
Läpparne hade trott sig.långt mer mordiska, än de voro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
