Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagd och öfverkrafsad med grus och stenvitter, som de
stötte ner från bergväggen. Och då alle tre stodo där
med gråtandes tårar vid griften, strödde Sjul en näfve
jord däröfver och sade som första begrafningsordet:
»Samma jordmån här som vid Åsel’ kyrka!»
Huru mycket bättre kunde en gammellapp hitta på i
tvärhasten med den tidens ringa skriftlärdom? Ordet var
från hjärtat kommet och gick de andre till hjärtat. Så
strödde Sjul en näfve till och sade som så:
»Då de andren stig’ öpp, så stig öpp du!»
Ja äfven det var ju ett manhaftigt ord, som just ingen
biskopsherre skulle ha skämts för. Marcus och Lucas
kände stor förundran öfver hans gåfvor, men nu var det
käraste taget och inte stort mera kvar. Det är inte alltid så
lätt att hitta sig i tvärhasten och karln var ganska vill-
rådig, livad han nu skulle dra till med som tredje begraf-
ningsordet. Men så grep han sig till rådom och bäst det
var, slängde han jorden ur näfven, så att det skvatt,
och sa’:
»En renost jag för min besvär!»
Så gick det till vid den jordsättningen och det talet
har gått, att dén lappen ej var så oäfven jordsättnings-
präst. Mången lappstackare jordades i vildmarken med
långt sämre. Men under hvilken rot och tufva Herr-
Manel hvilar, vet nog ingen mer än Gud allveten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
