- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
413

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i huldt försvar af det herreskap, som nu öfvertagit rikets
styrelse, och mot en annan riktades hämndens raseri,
»det svenska folkets röst från de norska fjällen». Och
det var dén, som hade satt en gräns för röfvarebragderna
vid denna härs utrustning.

Midt ur det fasoskri, som höjdes öfver detta vettvillings-
dåd utan like, och den skuld, som allt mer påbördades
honom i en växande ring af ursinniga stämmor, försvann
landsflyktingen alldeles spårlöst mot väster, allt under det
ädlingen med hans påtrugade namn fördes fjättrad mot
söder.

Fångtransporten med den föregifne landsherren råkade
ut för ett sällsamt öde å en gästgifvargård i Hälsingland
efter en nattrast å stället. Drabanterna höllo på att få
sig ordentligt bondstryk och den fyrkantigt kringbyggda
gården blef en hel dag belägrad af en rasande folkhop,
som under natten genom utskickad budkafle fått spörja,
att de förde Svenske-Mickel till döden. Ortens menige
man hade svurit i sinnet att taga honom lös. Tre gån-
ger ämnade drabanterna spränga sig igenom med höjda
pampar vid öppnad port men ryggade för fiendens sten-
kastning, säkra hållning och trygga anordningar, som man
svårligen ville hafva någon befattning med. Mot hästar-
nes bringor höll en rad flinka käringar spetsade stänger,
som baktill stödde bergfast i jorden, alldeles som dalkar-
larne, när de mottogo Kristian-Tyranns riddare. Mellan
stängerna stodo karlar med höjda spakar och klubbor,
färdiga att gå löst på ryttarne, så snart deras hästar rännt
spetten i sig. Men långt ifrån att komma därhän ryggade
både hästar och ryttare redan för det hejdlösa stenregnet
från en stor skara uppväxingar bakom de gamles säkra
uppställning. Först mot kvällen lyckades gästgifvaren att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free