- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
433

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sen hade vidlyftiga anstalter för sig där på orten, det
han äfven hörde af finska och ryska tungor, dem han
dock föga förstod. När han så kom fram till floden, ser
han till sin stora undran allting som förvandlad t. Där
det förr hade varit idel träsk och dy, löpte kring de vida
stränderna till öar, holmar och det fjärran inlandet vid-
sträckta jordvallar med kanoner på. Bakom dessa ytter-
värn syntes här och där små fästen, magasinslängor,
ryska kyrktorn och andra byggnader, som jämte allt bul-
ler och gny sade honom, att ryssen höll på att bygga
sig upp en stor stad. Och af allt, hvad Konrad hörde,
blef det honom äfven klart, att ryssen väntade mot sin
anläggning ett mäktigt anfall sjöledes från Sverige.

Med svårighet letade sig flyktingen fram genom den
våldsamt förändrade trakten och kom österut till det
ställe, där hans fäders stad borde ligga mot en i Nyen-
älf infallande å. Af staden syntes endast några spillror
och ingen lefvande fanns längre där. Hela stadstomten
var ett busksnår, där ulfven for och snodde med förvå-
nad blick på människan. Den gamla svenska fästningen
på udden i floden var grusad och däruppå voro fiskebo-
dar uppförda. Sittande på en stentröskel, som han trodde
vara sin, hade Konrad under bön till Gud begråtit sina
käras öde och så dragit bort från tomten till sina fäders
försvunna stad . . .

Emot denna berättelse och »ehuruväl mannen visade
mycken uppriktighet med sina gråtande tårar», ville ka-
pitlet emellertid visligen sig betänka. Det hade icke
stått någonting att läsa i Posttidningen om en så märke-
lig sak och vid sådant förhållande sågo de vise männen
ej annan råd än att uppskjuta frågan.

Då detta var afsagdt och den sorgsne sökanden just

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free