Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iläns höghet. 7
Men plötsligen hördes ljudet åter, och medan det
förklingade långsamt och doft bort öfver Neu-Strelitz, höll
Adolf Fredrik IV sig för sina båda höga öron och ropade:
»Där är det igen U
Kammarjunkaren von Kniippelsdorf tog ordet ifrån
munnen på kammartjänaren Rand i kraft af den mecklenburgska
rangordningen, och sade: »Ers höghet, det är en rördrom.»
Och prinsessan Kristel hade ännu alltjämt nog
besinning att fråga, hvad det var för ett slags nytt spöke.
Och kammarjunkaren sade, att det alls icke var något
spöke, utan en fågel, som ibland brukade roa sig med att
sticka näbben i kärret och böla till för att skrämma folk.
Jag vet icke, om han hade rätt häri, men han borde
kunna ha reda på saken, ty han var också jaktjunkare.
Hans höghet trodde honom emellertid icke, utan sade,
då han hämtat sig något: »Lofsjungen Herran I, hans
änglar 1 Och du, Rand, sofver i natt hos mig i mitt
kabinett.» Därmed gick han.
Prinsessan Kristel satt ännu en stund tillsammans med
kammarjunkaren och öfverlade med honom om, hvad hon
denna natt skulle använda för medel mot spöket och hvem
hon skulle låta ligga hos sig, ty hennes kammarjungfru,
Caroline Soltmann, var en vidskeplig gammal pratmakerska,
och de kommo till den slutsatsen, att hon skulle göra bäst
i att för denna natt inbjuda till sig städerskan Vendela
Steinhagen. Vendela var nämligen en mycket duktig
människa, som icke skulle rädas för själfve hin håle, ja, icke ens
för hans höghet, ty hon hade en gång sagt till hans höghet:
»Jajamen, ers höghet 1 — Var så god och gå ur vägen ni!»
Och hon hade lyft dammborsten i vädret emot honom.
De båda höga syskonen hade i Rands och Vendelas
skydd lugnt tillbragt natten, och de sutto följande morgon
vid sin frukost och drucko choklad.
Då gaf hans höghet luft åt sina djärfva tankar och
sade: »Syster Kristel, du är en kvinna, och du vet, att jag
icke sätter synnerligen värde på kvinnor, men du tillhör vårt
höga hus, och för den skull och i anledning däraf vill jag
göra dig bekant med mina regeringsåtgärder. — Vet du
hvad? Jag vill bygga mig ett nytt slott på någon vacker
plats inom mina stater.»
»Gör det, ers höghet,» sade hon. »Du är ju herre
öfver allt — men hur är det med penningarna ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
