Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. 9
»Rakt fram,» sade Rand, »öfver Stargard hän till
gränsen; men på inga villkor bortom gränsen, ty vi resa
endast genom våra egna stater.»
Och Jockum Bönhas körde genom Stargard och genom
Friedland till preussiska gränsskälet och höll där in hästarna:
»Ptrrr, så jal — Nu äro vi vid ändan!» Och hans höghet
befallde, att man skulle köra österut öfver Woldegh till
Wulfs-hagen, och när de bortom Woldegh kommo till
Wulfs-hagen, vände Bönhas sig åter om på hästen och sade:
»Rand, nu är det återigen slut, vi kunna icke komma
längre.»
Prinsessan Kristel, som hört detta, sade: »Ers höghet
det är första gången, som jag reser så express genom våra
stater, men jag hade icke trott, att det var ett så kort
stycke väg.»
»Kristel,» sade hans höghet, »du är en kvinna och
förstår icke den saken. Hvad tror du jag inte har allt för
land emot söder? Feldberg och Mirow och Fiirstenberg,
allt detta ligger också i mina stater, och så sträcker sig
bortom Mirow därjämte en landremsa in i Schwerin, hvilken
mycket väl låter se sig.»
»Nej, ers höghet,» sade Rand, som hört detta, »den
trakten låter just icke se sig, ty sanden skulle där flyga in
i ögonen på er. Det måtte jag väl veta, ty jag är född
där i trakten.»
Hans höghet blef förargad öfver Rands enfaldiga prat
och tittade ut ur den förgyllda vagnen och ropade: »Jockum
Bönhas, kör hem 1 1 morgon fara vi till de Furstenbergska
och Mirowska granskogarna.»
Och det skedde alldeles så, som hans höghet
förutsagt, ty han var en kraftig regent, och när han en gång
sagt: »Jag säger det I» Så var det sagdt.
Följande dagen foro de öfver Furstenberg till
Donnen-wald, och när Rand slog ned vagnssteget och sade: »Ers
höghet, nu äro vi återigen komna så långt,» då blef hans
höghet ond och ropade ut ur vagnen: »Wesenberg!»
hvar-med han ville trösta sig. Men han kom oaktadt
Wesenberg i ett fullständigt misshumör tillbaka till Neu-Strelitz,
och Rand och syster Kristel stodo bredvid hvarandra i en
korridor och riste på sina hufvuden samt sporde hvarandra:
»liuru skall det nu gå?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
