Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TREDJE KAPITLET.
Hvem herr konrektorn och kantorn Æpinus var. — Hvad han hade för
sig i sin skola. — Hans uppriktiga tanke om fransmännen,
bonaparterna och om Josephine — och gul är hon ändå! — Ett stilla
nöje och tunga tankar. — Ferier äro dock ferier. — Hvarför
konrektorn fick den gamle romerske juristen Cujacius i hufvudet och
den neu-strelitzske juristen advokat Kägebein in i sitt rum. — Om
den fina poesien, om Götz von Berlichingen, Homeros och Lessing.
— Hvarför advokaten Kägebein kallar konrektorn en afundsam
människa, hvarför han går till källaren och hvarför konrektorn
går bakefter honom.
Konrektorn och kantorn Æpinus var sachsare. Han var
vid denna tid en man midt på femtiotalet och var för sin
ålder en ståtlig karl, fastän de grå åsnehåren började komma
fram. Han var en god man och hade äfven lärt sig väl
sina saker, ty han var så godt som den förste läraren vid
storskolan i Neu-Brandenburg, hade förträffligt reda på de
gamla grekerna och romarna, hvarför ock hans lärjungar
lärde sig något af honom.
Johan Heinrich Voss, som år 1766 började gå i skolan
i Neu-Brandenburg, berättar tacksamt, att han af konrektorn
lärt sig mer än af någon annan lärare, och att konrektorn
under en svår sjukdom dagligen besökt honom samt vårdat
honom som en far. Men han hade vant sig vid en hop
egenheter eller, som Dorotea Holz kallade det, odygder,
och därtill hade hans kära hustru varit skulden, emedan
hon varit för eftergifvande emot honom, och sådant duger ej.
Om jag får tala om mig själf, så har jag god utsikt
till att icke vänja mig vid några egenheter på gamla dagar,
därför sörjer nog min goda hustru med all ifver, och hon
har äfven vant mig af med dem, jag hade förut.
Men för att återkomma till konrektorn, så måste jag
berätta om honom en stor märkvärdighet, till hvilken något
motstycke väl ännu icke inträffat. Han hade nämligen,
fastän han härstammade direkt från det egentliga
Kak-Sachsen, i Mecklenburg till den grad förälskat sig i det
plattyska språket, att han i sitt hus och i sällskaper, ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
