Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3
in hufvudet genom hans dörr. Girig var han emellerlid
icke, men han var mycket noga om. papper, och han
lämnade aldrig en remsa oskrifven; sådant händer emellertid
ofta. Jag har en god vän, som, när den ene efter den
andre kommer och begär af honom ett par thaler, aldrig
nekar att ge, men ser mycket sur ut, då fråga är om ett
par svafvelstickor.
På morgonen till den dag, om hvilken jag berättar,
gick han i en kort jacka, som han låtit sin granne
skräddaren förfärdiga af en gammal rock, och med en lång pipa
i munnen fram och tillbaka i sitt rum. För en nattrock
räckte hans inkomster icke till. »Alltsedan höstmarknaden,.»
sade han för sig själf, »har jag icke vid denna tid på dagen
kunnat komma åt att röka en pipa tobak. Det är ändå
angenämt för människan att någon gång komma ur
hvardags-oket. Ferier äro ferier, då kan man få andas ut. Men nu
vill jag stöka litet med min elektriska apparat.» — Han
tog därmed fram en flat blecklåda, som invändigt var
be-struken med harts, en räfsvans, allehanda flaskor och
af-slagna flaskhalsar, ty han hade, så godt det lät sig göra,
själf utan kostnader anordnat allt.
»Mitt skräp är visserligen icke så fint som apotekarens
elektricitetsmaskin; men det går ändå an, och man kan alltid
af detta göra sig en föreställning om saken.»
Han sysslade härmed, tills middagstimmen var inne, då
han klädde på sig, och snart stod han där i en rödbrun
rock med stora, förgyllda knappar, breda uppslag på
ärmarna, svarta knäbyxor af manchestersammet, snöhvita
strumpor, blanksvärtade skor med silfverspännen. Han
ropade nu på Dorothea Holz, att hon skulle knäppa på honom
den breda hårpungen, åt därpå sin middag, lät göra upp
litet eld åt sig i kakelugnen, gick därpå fram till fönstret,
öppnade det och såg på sin termometer, hvilken var en
. dyrbar gåfva af apotekaren. De båda voro de enda, som
i Neu-Brandenburg hade ett sådant sanningsvittne i sin
tjänst.
I detsamma han öppnade fönstret, öppnades äfven ett
fönster i andra våningen midt emot, och hans granne i
den gula kappan, gjorde en bugning för honom och sade
mycket vänligt: ^^Bon jour, monsieur!» — »God dag igen!»
ljöd hans svar, »Men jag har ju redan sagt er, att om ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
