Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJÄRDE KAPITLET.
Kägebein uppläser återigen sina dikter. — Hvad konrektorn säger därom.
— Hvad värden på rådhuskällaren, Kunst, tänker om konserter och
hvarför han vill betala dubbel hyra. — Huru doktor Hempel sjunger
“Linneväfvaren”, Kägebein diktar och konrektorn blir ond. — Huru
Sefyrs skål kommer att sitta på hofrådet Altmanns väst. — Rådman
Fischer håller ett tal, som är mycket förnuftigt och slutar med gräl.
— Kunst slår med en käpp itu kritpiporna, konrektorn reser sig i
fullt vredesmod och vill under den heliga natten spela “Linneväfvaren”
på violin, hvilket likväl icke lyckas honom, emedan han blir
förd till sängs.
Då konrektorn vek om handlanden Buttermans hus
nära torget, såg han i förbigående upp till andra våningen
och sade för sig själf: »Jag kan undra, om prinsessan
Kristel tänker komma hit igen till sommaren. — Hm, hm!
— Det faller mig in, att hon ännu måste ha kvar min
Cicero de officiis. Det är ändå ett märkvärdigt fruntimmer;
hon går på sina rum klädd i bockskinnsbyxor, ridstöflar och
husarjacka, röker ur en kort pipa och dricker portvin;
därjämte läser hon Cicero och, hvad ännu mera är, förstår
äfven hvad hon läser, ty hon är min själ inte dum!»
Med dessa halfhögt uttalade tankar kom han in till
sin svåger Kunst på rådhuskällaren, men var nära att vända
tillbaka ut i förstugan igen, ty därinne satt hans vän
Kägebein åter i fullt arbete, hade tagit fram sina manuskript
och uppläste sina dikter.
»En höna gick en gång med moders omsorg.
Hon åt sig och sina ungars skara
ville samla maskar, larver rara.»
Men här afbröt han sig tvärt, då han såg konrektorn
komma in. Fastän han rodnade något och blef förlägen,
tog han likväl en förnäm min på sig och sade, att han en
annan gång ville läsa vidare.
»Vår Herre styrke er i denna goda föresats!» sade
konrektorn och steg nu alldeles in i rummet. »Hon åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
