- Project Runeberg -  Hans höghet /
65

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Huru många kyssar kan han ha gifvit dig?» sporde
Dorotea, som om hon vore domare i Neu-Brandenburg och
förhörde en tjuf om, huru många skäppor hvete han stulit
ur ladan.

»Sådant där räknar man icke,» anmärkte Stina skarpt
och spetsigt.

»Stina! Stina! Om vår salig mor — hvars älskling
du alltid var — lefvat nu, hvad skulle väl hon ha sagt?»

»Hon skulle inte ha sagt någonting,» ljöd svaret, och
trotset syntes ej mera till, ty minnet af modern hade gjort
Stina vek till sinnes. »Hon skulle gladt sig öfver att få
en så bra måg.»

»Å, det är långt dit.»

»Nej, Dorotea, han vill ha mig, han vill absolut ha
mig, och han sade mig nyss, att han ämnar begå ett dumt
streck, för att hans höghet skall jaga bort honom.»

»Jaså, han vill det. Nå, dumma streck, sådana har
han begått tillräckligt i sina da’r, i dylika har han god
öfning. Det gläder mig emellertid, att han fattat en så god
föresats; det vore i sanning skönt, om han kunde riktigt
reta gallfeber på hans höghet.»

Jag måste tyvärr här anmärka, att Dorotea Holz enligt
lag bort dömas till två års straffarbete för majestätsbrott, ty
hon tillade: »Hans höghet är ett riktigt kräk, som värderar
oss fruntimmer så ringa.»

De hade härunder kommit fram till den Treptowska
porten. Kunst gick tätt bakom dem. Men hvem kom där
på vallen, just då de ville gå in genom porten. Herr
konrektorn. Och hvem hade han med sig? Den gula
människan.

»Kom!» utropade Dorotea, då hon såg Stina stanna.

»Nej,» sade Stina, »jag vill själf be honom, att Halsband
får komma i afton.»

»Du måtte väl inte! ...»

Men Stina stod redan framför konrektorn.

»God afton!» sade hon. »Ack, herr konrektor, jag
skulle vilja be er om något — jag skall i kväll till Dorotea
— och ni tycker väl inte illa vara, om Halsband äfven
kommer dit. Vi skulle så gärna vilja vara tillsammans en
stund.»

»Gärna, lilla Stina, gärna! Och Dorotea kan ju koka
er en kopp kaffe eller någonting annat varmt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hoghet/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free