Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
® hans höghet. 81
»Ja, herr konrektor, jag har förberedt mig, men först
i går afton I» sade Karl, och det lät som om tårarna ej voro
långt borta.
»Vidare!» återtog konrektorn i fullt raseri, gnuggade
ihop sina papper, stoppade dem i rockfickan och säg på
Karl, som om han varit skulden till hans vackra
nyårsönskan.
Men då han nu blef varse det nedslagna uttrycket i
Karls ansikte, föll det honom in, att han möjligen högt
uttalat sina anmärkningar öfver brefvet, och han sade därför
helt vänligt: »Han har gjort sin sak godt ifrån sig, Karl,
jag menade inte honom, utan bara min svåger källarmästaren.»
Han hade emellertid genom det infama brefvet kommit
ur sin vanliga jämvikt, han tog det då och då upp ur fickan
och läste några rader och blef därvid alldeles blossande röd
i ansiktet. För denna eftermiddag var hans andakt vid
undervisningen alldeles borta.
Och under den följande timmen, sång- och violin- och
puktimmen, bölade han alldeles rasande med i sången,
förslösade en massa konfonium och gned på strängarna, som
om de voro spunna ur Kunsts inälfvor, och slog på pukorna,
som om hans käre svåger sutte därinne.
Då konrektorn efter skolans slut kommit hem, slog
han åter i dörrarna, drog upp sina papper ur fickan, läste,
kastade dem på bordet samt skällde och bannade som en
tyrann.
För det förargliga brefvets skull hade han helt och
hållet glömt allt, hvad som på middagen skett emellan
honom och Dorotea; han hade alldeles kommit ifrån
blyg-seln. Men nu kände han en riktig längtan efter att få
urladda sig inför en annan person, vore det också hans
Dorotea. Detta händer många människor, och de äro
ingalunda bland de sämsta; de äro åtminstone bättre än de,
som sluka sin harm samt gå och gnaga därpå i dagar,
veckor och år.
Konrektorn ropade på sin Dorotea; »Kan du tänka
dig, Dorotea, hvad min svåger Kunst har tagit sig till 1 Han
har skrifvit detta bref till mig.»
»Han vill väl ha vår käpp?» frågade Dorotea och
beredde sig genast till att försvara käppen och sin husbonde.
»Ja, men hur bär han sig väl åt för att få den? Han
skickar mig en räkning, en räkning för åtta år — se här
Reuter, Berättelser. II, l. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
