Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
® hans höghet. 87
kastade slängkyssar öfver gatan och såg så lycksalig ut som
en gammal åsna, när hennes krubba fyllts med hafre.
Dorotea riste på hufvudet, konrektorn åt vidare. Kägebein
bredde ut armarna och betedde sig så, som om något flugit
ifrån Soltmanns fönster tvärs öfver gatan och han skulle
till att uppfånga det i sina armar. Dorotea riste ännu
mera på hufvudet, konrektorn smorde sig oförtrutet med
hetväggen.
Men slutligen bröt den fina poesien fram hos Kägebein.
Det var som om allt, hjärta och lunga och lefver, vände
sig i honom; han tryckte handen mot hjärtat, såsom ville
han trycka ned sina stackars inälfvor, så att de icke skulle
komma alldeles ur det gamla tillståndet, och han
framstönade djupast ur magen:
»O, sällhets fröjd! .
O, Dorimena,
mitt hjärtas flamma,
jag kan få stamma ! "’
Jag får dig skåda, sköna, höga, <
och du ej hotar med ditt öga;
du vill mig lyckan ej förmena!»
Konrektorn hade sprungit upp och såg öfver Kägebeins
axel och framstönade med munnen full af hetvägg:
»Mamsell Soltmann.»
Dorotea hade också stigit upp och såg öfver
kon-rektorns axel och sade med en viss harm för sig själf:
»Den gula!»
»Ah, Dorimenal . ..» började Kägebein åter.
»Så heter hon inte, hon heter Karolina,» inflickade
Dorotea.
»Känner ni den mamsellen?» frågade konrektorn och
visade med handen öfver Kägebeins skuldra, så att grannen
ansåg det riktigast att gå ifrån fönstret, emedan hon väl
ansåg det vara för många åskådare för en anständig
kärlekshistoria.
»Känner, säger ni? Känner, min gynnare?» utropade
Kägebein och kastade, då hon gick, ännu en slängkyss
efter hennes* rygg. »Tillbeder borde ni säga. — O,
Dorimenal» sade han och tryckte handen mot sitt
skalde-hufvud, som om det vore en citron och han måste därur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
