Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITZ REUTER.
gudlösa gatpojkarna ägnade honom uppmärksamhet, ehuru
på ett oriktigt sätt. De skreko efter den stackars löparen:
»Hej I O hej! De ha tagit Halsband. Halsband har stulit I»
Och de följde honom till rådhuset, ty Kloke-Hans måste ju
för sakens vikt och för riktighetens skull först aflämna
sitt byte där.
Men Kloke-Hans hade icke i sin femthalers-kalkyl
medräknat två personer, hvilka hade något att säga i denna
sak och äfven ville säga det. Den ena var Dorotea Holz,
och den andre var hans höghet.
Dorotea höll just på att städa sin husbondes rum,
medan han var i kyrkan. Fönstren stodo öppna, och då
Halsband fördes till torget, hörde hon på gatan stojet från
de små- gatpojkarna; hon såg ut, ty fastän hon icke var
nyfiken, ville hon likväl gärna ha reda på allt — men hon
kunde ej urskilja någonting annat än en hop folk.
»Hvad står på, Kristian Birndt?» frågade hon en liten
gatpojke, som kilade förbi.
»De ha bundit armarna på ryggen på Halsband; han
har stulit 1»
»Min Gud I» utbrast Dorotea. »Hvad vill det säga?
Hvad kan det vara?»
Och hon rusade ut på gatan, ty hon var en mycket
beslutsam flicka.
Hans höghet hade stigit upp på morgonen något tidigare
än vanligt och gick nu i röda sidenbyxor, hvita
silkesstrumpor och skor med blanka spännen fram och tillbaka
utanför sitt slott. I den ena handen hade han en
spanskrörs-käpp med diamantknapp, som han höll längs ryggen på sin
violetta sammetsrock, hvilken var tätt besatt med guldsnören.
Bak i nacken hade han en tjock hårpung, och på hufvudet
bar han en fördömdt liten trekantig hatt, hvilken dolde de
tunga regeringsbekymren så till vida, att blott ett par stycken
kunde förstulet titta fram till höger och vänster. Tvenne
lakejer följde honom på åtta stegs afstånd, och
kammartjänaren Rand stod i förstugudörren och såg på, i det han
ögonskenligen gladde sig öfver sin herre.
»God morgon, ers höghet!» sade den gamle
tunnbindaren Holz, som just var på väg till kyrkan.
»God morgon igen!» svarade hans höghet nådigst.
»God morgon, ers höghet I» sade slaktaren Jurndts fru,
som bar ett par karbonadstycken till hofrådet Altmanns hus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
