Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 vrirz reuter.
den satt tillräckligt säkert, så att han ej bortgaf något af
sin högre värdighet och ära.
»God morgon, fru Schult. Hvad vill hon?» frågade han.
Hon ville mycket: för det första ville hon på denna
välsignade Kristi himmelsfärdsdag, om hon också icke kunde
för sin jordiska fyllighets skull direkt fara till himmelen,
likväl som regerande bagarefru stiga så högt hennes vikt
tillät, och hon ville därför ställa sin stege upp mot hans
höghets höghet och så klättra i höjden; och för det andra
ville hon ha — penningar,
Hans höghet hade nämligen under sommarfälitåget
för-,lidet år rekvirerat alla lifsmedlen för sig och sin armé af
hofFolk och lakejer från den trakt, där han uppslagit sitt
högkvarter, och han hade för dessa lifsmedel uttärdat
skattkammareanvisningar; det vill med andra ord säga, att han i
Neu-Brandenburg och trakten däromkring tagit på krita af
sina undersåtar och lofvat att till ett kommande år betala
dem: källarmästar Kunst för vinet, slagtar Kristlieben för
köttet och bagar Schult för brödet och kakorna. Nu hade
Schultskan åtagit sig att på diplomatisk väg riktigt uppgöra
detta statsfördrag mellan hans höghet, såsom ena parten,
på den ena sidan och hennes äkta man och herre Kristian
Schult, såsom den andra parten, på den andra sidan. Hon
gick därför, såsom en diplomat ägnar, då hans höghet kastade
frågan: »Hvad vill hon?» så burdus i skägget på henne —
ty hon hade litet skägg — icke direkt in på saken, utan
sade, i det hon började gå fram och tillbaka med hans
höghet och kryssade bakom hans höghets nådigste rygg,
för att vördnadsfullt lämna åt honom den högra sidan:
»Ja, ers höghet, det kan ni säga. Ser ni, jag fyllde
fastlagsafton tre och sextio, och hvad min Kristian angår,
så — ni känner ju honom, del var han som, då
borger-skapet vid invigningen af det nya slottet hämtade er till
häst från Grankrogen, hade den malören, att stigbygeln
gick sönder, så att han föll ifrån hästen, hvarvid ni hade
den höga nåden att säga: ’Den svinpälsen var väl drucken’,
hvilket han likväl icke var, ty brännvin smakar han ej, men
öl det dricker han — vi ha också ett förträffligt öl —
dubbelt och enkelt, hvilket sista elaka människor bruka på
drift kalla tuondricka. Nu frågar jag ers höghet, om det är
tunndricka, hvaraf sex flaskor kunna slå en karl till marken?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
