Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Io6 FRITZ REtrTER.
en brandenburgsk borgarefru kunna blanda sig i en
gatu-kravall?»
Och när de båda lakejerna trängde in i hopen och
röjde litet plats för sig, så att man kunde se dit in,
utropade Rand: »Nå, tänkte jag inte det I Ers höghet, det
är ju vår Halsbandi Och så är det ju vår kronoförpaktare
från Biodal Ers höghet, de ha bundit Halsband.»
»Halsband? Ah, vänta bara! Honom skall jag...»
utbrast hans höghet.
»Nej,» anmärkte Rand, »det går icke an! I så många
människors närvaro. — Huru? Ni tillintetgör ju den djupa
vördnaden för edra hofcharger 1 Den börjar ju redan
småningom försvinna!»
Detta erkände hans höghet. Han lugnade sig därför
och gick med säkra, furstliga steg, icke i vrede, utan blott
af nyfikenhet, bort mot hopen.
Kloke-Hans hade redan på Treptowgatan haft en dyster
aning om, att ifall hans fånge verkligen hette »Halsband»,
såsom gatpojkarna skreko, så kunde han omöjligen heta
»Gra-bow», och att man på grund af denna sak skulle hädanefter
kunna kalla honom själf y>Dumme-Hans». Då nu bagarefrun
äfven kallade honom Halsband och de båda lakejerna hälsade
honom som sin kamrat, så blef det honom allt tydligare,att
fången hade rätt till denna senare titel. Hjärtat sjönk ned i
byxorna på honom, och han tryckte sig intill den ena
rådhuspelaren. Hans förvaltare, som var nästan lika slug
som han själf, kröp bakom den andra, och när arbetarna
sågo sig vara utan anförare, men i stället sågo hans höghet,
strålande i sin furstliga glans, komma emot dem, skingrades
de som gråa regnmoln inför den uppgående solen,
gatpojkarna följde som strömoln, och hans höghet stod med
Rand och de båda lakejerna framför fången.
Bigarefru Schult hade äfven dragit sig något tillbaka.
»Hvem har vågat arrestera min löpare?» utropade hans
höghet, som åter råkade i stark vrede, då han fick se sin
Halsband bunden — hvilket man ej heller bör förtänka
honom, ty hans furstliga ära hade lidit genom den smädliga
behandling, som vederfarits hans privatlöpare.
Serenissimus hade genom sitt blotta uppträdande dämpat
hela upproret, och med dessa få ord dref han Hans och
förvaltaren på flykten, ty då Kloke-Hans eller — såsom han
väl hädanefter måste heta — Dumme-Hans hörde detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
