Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 10 vmrx reuter.
»Är det inte det, jag säger? — Så måste det gå,
•säger hofrådet Altmann. — Gud bevare oss, hur skall det
nu sluta? — Är väl detta att bära sig åt som en furste?»
»Rand,» sporde hans höghet och suckade, »är
Halsband insatt?»
»Hvad vet jag, ers höghet I —Jag har ej satt in honom ;
ing hade fullt upp att göra med er. Med oss går det ju
öfver alla gränser. Vi taga ju alls icke mera reson, utan
klämma öfverallt fingrarna på oss.»
»Rand, är det samma Dorotea Holz, som konrektorn
vill gifta sig med?»
»Ja, ers höghet, men hvad angår det oss? Om vi
också vilja regera i sådana där saker, så taga vi oss ju
vatten öfver hufvudet. Nej, att tillse att inkomsterna flyta
riktigt in, det kan jag säga vara förnuftigt, ty hvaraf skulle
vi annars lefva? Men det andral Hvad? Vi falla ju hvarje
ögonblick i vanmakt, vi regera oss på detta sätt alldeles
till döds.»
»Rand, hvad skola dessa ord betyda? Laga hellre, att
hofrådet Altmann kommer hit på en stund.»
»Hvad skall han här att göra nu? Nu vill ni söka
tröst hos honom; men vet ni hvad folk säger? Han ämnar
ocksA gifta om sig.»
»Hvad för slag? Tre fruar ha dött för honom, och ...»
»Ja, nu vill han ta den fjärde. Är då det så farligt? Vi
måste likväl tänka oss framåt. Hvar skulle soldaterna och
pigorna och skomakaregesällerna och muraregesällerna och
alla de andra komma ifrån annars? Och hvem skulle
annars till sist betala skatterna? Nej, ers höghet, vi måste
se framåt. Till exempel det med bagarefrun i morse — vi sade
till henne: ’impertinenta kvinna’, och därmed kan en
borgarefru, till på köpet en som vill ha betaldt Jör en räkning,
icke låta sig nöja; delta kan vålla oss mycken skada.»
»Dumt prat I» utfor hans höghet ganska kraftigt för
sitt tillstånd.
»Ja, gärna för mig. Jag kan också hålla mun, hvad
gör det mig? — Men det är fördoldt för mina ögon,
hvar-för vi icke låta den långbente och spinkige Halsband dra’
sin väg och icke vilja tillåta honom att gifta sig.»
»Det skall jag säga dig. Ser du, du börjar bli gammal,
och när du ej längre kan riktigt sköta din befattning, så skall
han få den, ty han är mycket villig och medgörlig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
