Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammetslänstol med den hertigliga kronan, befann han sig alls icke
i något rosenrödt lynne.
»Mitt kaffe!» ropade han.
Rand sade ingenting, utan ställde tyst kaffet framför
honom.
»Hvar äro skorporna?» sporde hans höghet strängt.
Rand svarade ingenting, utan gjorde blott en
axelryckning.
»Hvar äro skorporna?» sporde hans höghet ännu
barskare.
»Det finnes inga att få i dag,» sade Rand.
»Hvad vill det säga, åsna?»
»Ers höghet, sade jag inte, att det skulle komma att
gå på det sättet? Schultskan vill ej längre lämna oss på
kredit, och de andra bagarna ha inga skorpor.»
»Hvad, hvad?» skrek hans höghet och for upp som
en pil. »I vårt eget land! Hvad? Ha vi icke vårt
schatull?»
»Jo, ers höghet, det ha vi, och det står där, men det
är så tomt som ett ägg, hvilket varit utblåst i tre veckor.
Flyttningen hit från Strelitz har gjort oss alldeles blotta
och bara, och det dröjer ännu i styfva tre veckor, innan vi
kunna räkna på våra inkomster.»
Den smärta, som i detta ögonblick drog igenom hans
höghets hjärta, kan endast fattas af en student, hvilken blir
vägrad kredit på sitt matställe tre veckor innan reket
kommer, och lycklig är den, som i en sådan belägenhet
förstår att hjälpa sig själf!
Jag har en gång känt en dylik ung student, nästan
lika bra som jag känner mig själf, han förstod den konsten.
Han hade haft den synnerliga lyckan att få sig en falsk
preussisk thaler på halsen. Den falska thalern blef hans
räddande ängel. Den unge mannen åt på alla möjliga
ställen, och eftersom han var ärlig, så betalte han äfven,
men med den falska thalern; och emedan han var ärlig,
sade han för hvarje gång, att han trodde thalern vara falsk.
Och värdshusvärdarna gladde sig öfver att ha att göra med
en så ärlig karl och gåfvo honom thalern tillbaka och
skrefvo upp hvad han förtärt. Studenten fortfor med denna
manöver, tills reket kom, då han betalte med äkta preussiska
thalrar och kastade den falska i Saale. Hvarför? Därför
att han var ärlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
