Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mans höghet. il5
äck nej! Kunst var blott en gyckelraakare af det slag,
hvaraf det hos oss finnes en eller ett par i hvarje småstad,
hvilka hålla något strama tyglar på skämtet och rida
omkring på detsamma så länge, tills det brutit ryggen af sig.
Kunst vanliga nöje var att göra människor rädda och
oroliga, och när nu käppen på julaftonen gaf honom tillfälle
därtill, så besteg han sin käpphäst och red honom, tills han
blef bruten. Konrektorn kände mycket väl till sin svågers
fuffens, och så länge han icke själf, utan blott andra, drogos
in i spelet, hade han däri icke funnit någonting så
utomordentligt, utan till och med ibland skrattat däråt, när det
icke blef för galet; men nu, när turen kom till honom
själf, tänkte han alls icke på något skämt, utan ansåg Kunsts
tillställningar för en nedrig list och hans hälsning och hans
ord denna eftermiddag för det hånskratt, som Satan
utstöter, då han tror sig redan ha fått en stackars själ i
kragen.
Hans glada min var borta, förargelsen hade satt sig
på hans näsa och mun och framkallade krampryckningar i
hans vänliga ansikte, liksom då de förtretliga flugorna under
middagsluren promenerade däröfver. Och när han kom in
i förstugan till skolan, var icke heller den tafla, som han
där fick se, ägnad att åter blidka hans vrede.
Pagel Zarnewitz hade fått korf och gåsstek hemifrån,
och han hade ej velat gifva sin vän Kalle Bentwisch
någonting däraf. Denne hade gifvit honom pikar därför; men af
gräl blef slagsmål, och nu låg Kalle Bentwisch under och
Pagel Zarnewitz ofvanpå, och den senare klöste den förre
i ansiktet, som om han fått betaldt därför; och Kalle
Bentwisch hade fått tag i den ofvanpå liggande Pagel
Zarnewitz’ näsa jämte trakten däromkring och riktigt knådade
dessa partier, som en bagaregesäll knådar deg.
»Du tror att det är du som har makten, men det är
jag som har makten öfver dig.»
»Och nu har jag makten öfver er båda I» utbrast
konrektorn och fick dem kvickt upp med ett par duktiga
örfilar.
Men när han kom in i skolrummet, erfor han den
glädjande öfverraskningen att framför sig se en fullständig
romersk kavallerifäktning, som hans kära klass utförde, den
gamle Livius till ära och honom själf sannolikt till glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
