Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3 i
på dundret, och när det kom, höll han sig för öronen och
utbrast åter: »Ack, du min Gud I»
Konrektorn hade slutat skratta och betraktade buren
både fram och bak, under det hans höghet såg på honom
med mycket osäker blick och frågade till sist: »Nå, hvad
är hans mening? Ar det bra så? Glas, siden,» — han
lyfte upp benet — »och här är äfven lack; och allt hvad
metall heter har jag låtit bära ut.»
»Ja,» sade konrektorn, »det är nog bra, ers höghet:
allt hvad människan kan göra, det har ni gjort; men, förlåt,
ni har alldeles glömt den gyllene hertigliga kronan ofvanpå
er tronstol.»
»Sade jag inte det I Sade jag inte det! Den åsnan
Rand — ack, du min Gud I» — därpå kom en ny blixt.
— »Ditt fårhufvud, kom hit med en annan stol. Jag bryr
mig alls icke om några hertigliga äretecken, ty jag är under
så svårt väder också en vanlig människa — ack, du min
Gud I» och han höll sig för öronen för åskskrällens skull.
— »Inte sant, konrektor?»
Konrektorn genmälte, att så trodde han med; men
tronstolen med kronan kunde gärna vara kvar, endast man
insvepte kronan i en sidenduk, och när detta skett, anställde
han sina betraktelser öfver huru till och med gyllene
glänsande hertigliga äretecken måste höljas inför Guds
tordöns-ord och ödmjukt sättas å sido.
»Rand, gå ut och se på vädret I» befallde hans höghet.
Och Rand gick och kom tillbaka: »Det är öfver, men
ett nytt åskmoln står färdigt, och det ser farligt nog ut.»
»Rand, sätt en stol åt konrektorn här i mitt
oväderstempel!»
»Å, ers höghet,» sade konrektorn, »det behöfs ju
icke.»
»Jo, det behöfs, det behöfs för min skull; men han
får ej komma in så där, ty då drar han blixten med sig
hit in. Rand, tag hit en annan sidennattrock och nattmössa
och ett par rödlackerade skor!»
Konrektorn måste undanbedja, sig, så mycket han
behagade, det halp ej, och efter en stunds förlopp stod han
där i svart nattmössa och eldröda skor, och han liknade
en trollkarl i gamla tiden, som förtrollat en olycklig prins
till en kanariefågel och stängt in honom i en glaslåda, och
det såg ut, som om han för eviga tider satt därinne, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
