Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 3 6 FRITZ REUTER.
samma, »det skall jag säga dig; det är en elak kvinna, som
endast sysselsätter sig med att oroa andra människor och
berätta dåliga saker om folk.»
»Skulle ni mena mig . . .?» frågade mamsell Soltmann
och reste sig upp från den mjuka kudden.
»Ja, er menar jag, just er!’» sade Dorotea och ryckte till
sig kudden, som om den blifvit vanhelgad och hon måste
tillse, det ej flera basiliskägg blefve utlegade på densamma.
»Då rekommenderar jag mig,» sade kammarjungfrun
stolt och gick.
»Ja, då rekommenderar jag mig med I» ropade Dorotea
efter, men sjönk strax därefter ned på sin stol, höU
händerna för ansiktet och utbrast i den djupaste harm: »Har
jag inte sagt dig det? Sade jag inte ständigt: Stina, den
karlen för olycka i huset, låt honom vara! Och nu har
det inträffat, som jag tänkte. Han är icke en riktig karl,
det fattas honom nu något för att vara en fullständig
människa, han har ingen mjälte.»
»Hvad för slag, Dorotea...» sade Stina förvånad.
»J^i jag ville ju icke, att du skulle få veta det; men
den gamla skvallerbyttan kan ju inte hålla tätt, hon måste
öfverallt drifva sitt spel, och nu har du ju reda på saken.
Det är ännu tid att ge löparen på båten; hvad vill du väl
göra med en invärtes krympling, med en karl utan mjälte ?»
»Dorotea, Dorotea,» sade Stina i djup smärta, och
tårarna stodo så klara i hennes blå ögon; »du vet ju, huru
mycket jag håller af honom, och om det än vore sant,
hvad kan han rå därför?»
»Nej, han rår icke därför, han var då blott ett barn;
men skam öfver hans föräldrar, som tilläto det! Och den
gamle, hjulbente hertigen, den gamla åsnan, som anstiftat
det! Från honom förskrifver sig allt vårt elände!» sade
Dorotea och grät af raseri.
»Dorotea, det är ej sant!» sade Stina, och tårarna
runno utför hennes kinder. »Han är ju så frisk och stark;
och om det vore sant, så skulle han nog själf redan för
länge sedan sagt mig det.»
»Stina,» sade Dorotea bevekande, i det hon steg upp
och ställde sig framför sin syster, »det där förstår du icke.
Hvarje människa blyges ju, när hon saknar någon af de
yttre lemmarna, och huru måste icke då den vara till mods,
som förlorat något af sina riktiga inälfvorl — Du minns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
