Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 3 6 FRITZ REUTER.
»Dorotea,» sade hon, »nej, det är detsamma, jag
kommer in, ty det regnar som om himlen vore öppen. —
Dorotea,» fortfor hon, sedan hon inträdt, »och se där är ju
också Stina I — Nä, för er skall det också bli en stor
glädje. Som vanligt är ju konrektorn äfven i dag åter uppe
hos gubben, och nu bedrifver man väl där återigen allt
slags hädiskt otyg, ty jag såg nog, Dorotea, att ni lunkade
öfver torget med räfsvansen.»
»Hädiskt otyg?» upprepade Dorotea skarpt. »Och
kon-rektorn, som hvarje söndag måste sjunga i kyrkan i
egenskap af kantor?»
»Å, lugna er I Kyrka och slott äro två skilda saker,
— Kristian, sade jag till min man, hvad de båda förehafva
däruppe, däri har väl vår Herre ingen del. — Du pratar
ifrån dig all ära och reputation, sade han. — Du tiger
stilla, sa’ jag, du bekymrar dig just om min ära och
reputation, sa’ jag; för din skull kan då hans höghet på
öppna gatan få kalla mig för ’en impertinent människa’.
Och det har han gjort; men det har han ingen fördel af.
Skorpor I kom lakejen i morse och skrek. — Ja, skorpor!
sa’ jag. Baka ni själf, en impertinent människa har inga
skorpor. — Nå, nu i kväll kom Rand, som de kört ut ur
rummet, där de bedrefvo sina djäfvulskonster. Så ledsen
han vari Ja, tänkte jag, för dubbelölets skull. — Fru Schult,
sa’ han, annars brukar han säga madam Schult, hvilken
olycka ni tillfogat oss med de där skorporna I Hans
höghet blef så ond på mig och ville jaga bort mig, sa’ han,
och löparen Halsband skulle bli kammartjänare — gläder
det er icke, Stina?»
»Nej,» inföll Dorotea, »det kan hon icke glädja sig
öfver, det kommer just på ett ut.»
»Det sa’ jag också. Rand, sa’ jag, det vore bra, om
det blefve ett annat regemente vid hofvet än ert, då skulle
inte hederliga borgarfruar, som ha att fordra för en ärlig
räkning, bli utskällda på öppna torget, sa’ jag och gick. —
Och mycket riktigt I När jag kom tillbaka in, hade den
gamle lurifaxen ställt sig in med Kristian och satt där och
drack dubbelöl. — Jo, det är just en skön hushållning I sa’
jag och gick trotsigt ut igen, och han sprang då och då
till slottet med väderleksrapporter och frågade mig alltid,
hvad jag tänkte därom, han trodde väl att han därigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
