Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 3 6 fritz reuter.
»Stina,» sade han, »jag måste genast bort till Berlin.
Man skall visserligen komma och säga till dig, att jag ej
kommer till dansen pä annandag pingst; men jag kommer
och du går i kvarje fall dit Dorotea går väl med, ty hon
är ju ändå alltid kycklingemor I»
»Min Gud, Wilhelm, hvad .. .?»
»Jag har icke tid! — Du går dit, det litar jag fullt
och fast på.»
Därmed gick han, och då han gick ut genom
Stargards-3orten, sade han för sig själf: »Jag måste springa för
ivarje Hans Narr, så att tungan hänger ur halsen på mig,
skall jag inte då också kunna springa för min Stina I»
Och han trafvade åstad.
Pingstdagen kom. Hela staden var prydd med grönt,
hvarje hus hade sin löfsal utanför förstugudörren, och
därinne sutto de hedervärda borgarena i nattmössa och tofflor,
ett tecken till att det var hvilodag; och äfven de flitigaste
husmödrarna lade den dagen händerna i skötet och sutto
under det gröna löfverket och passade på, att de små icke
åto upp alla kakorna och kringlorna, och lärde dem att se
men inte röra. Pigorna gingo med brickor fulla med kakor
omkring på gatorna, och hela Neu-Brandenburg simmade i
vällukter, hvilka förskrefvo sig till hälften från vår Herrres
friska björkruskor till hälften från bagare Schults söta
festkringlor. Ack, det ligger någonting skönt och härligt i en dylik
pingsthögtid, när vår Herre blickar nådigt ned därpå från den
blåa himlen, och den gröna jorden till honom uppsänder
sitt tackoffer från gräs och örter, från löf och blommor!
För konrektorn var det en tydlig fingervisning, att han
på en så härlig dag måste särskildt frambära sitt tack, och
han hade anordnat det så, att han hvarje pingstdagsmorgon
vid soluppgången gick med sina lärjungar ut i Brodaskogen,
där han under de stora lummiga bokarna uppstämde en
morgonhymn. Och unga och gamla följde med och
instämde i sången, och det var en vacker början till den
härliga festen.
Denna morgon hade han återigen firat en dylik
andaktsstund, och hans hjärta vidgade sig och genomströmmades
af glädje, då han kom hem; och han hälsade så muntert
och skälmaktigt på Dorotea, som om han vore tio år yngre,
och^Dorotea sade: »Herr konrektor, skräddaren har varit här
med edra nya kläder. Hvad de skola kläda er I»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
