Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyb fritz reuter.
men de andra komma ifrån hjärtat, de äro som växterna på
marken, de stå fast vid sina rötter, och den, som vill
för-drifva dem, måste rycka upp dem ur hjärtat, och det gör
ondt och kommer hjärtat att blöda, och hvarför skulle
Dorotea rycka växterna ur sitt hjärta, de blommade ju där så
skönt? Och om hon än tryckte ned dem, så växte de
likväl alltid åter upp i höjden.
Ja, Dorotea Holz, med dig har någonting händt,
Dorotea! Pingstdagen har dragit in i din själ och har
därinne byggt sig löfhyddor af frisk grönska, och tankarna
sitta där sälla och belåtna som de brandenburgska borgarena,
när de sitta i nattmössa och tofflor och doppa sina bullar
i kaffet. Men du och din konrektor, ni ha sjungit för
tidigt i dag, och den fågel, som sjunger för bittida på
morgonen, blir uppäten af katten till kvällen. Om blött denna
morgonlycka kunde vara hela dagen!
Då konrektorn ville så hjärteglad och from begifva sig
till sin kyrka och sin orgel, mötte han i förstugudörren
Stina Holz, och när ett vackert, vänligt flickansikte kan göra
äfven en gammal surkart blid, så måste det komma ett
sådant hjärta som det, hvilket i dag dansade fram och
tillbaka inom konrektorns nya rock, att göra ännu muntrare
och djärfvare språng, och när konrektorn på gatan såg
framför sig ett hälft tjog skomakaregesäller med psalmböcker
under armen, blef han ännu gladare. Men hvarför det?
Helt säkert gladde han sig som kristen och kyrkans tjänare
öfver skomakaregesällernas gudsfruktan; men hans glädje
hade likväl äfven en annan orsak.
Saken förhöll sig nämligen så, att endast skolgossar
från storskolan hade tillträde till orgelläktaren, och när
gesäller, som ville ha ett visst anseende, gingo upp på denna
hedersplats, så måste de stoppa tre pfennige hvar som
in-trädesafgift i en svartmålad bleckbössa, och dessa penningar
hade för evinnerliga tider anslagits som kantorns inkomster.
Det var således egentligen icke allenast detta halfva tjog
fromma skomakaregesällers gudsfruktan, som ökade den
gamle herms glädje, utan snarare det haf^va tjoget
trepfennig-stycken, som han skulle få höra skramla i sin bössa.
Och när han kom upp på läktaren, blef hans glädje
väl fem gånger större, ty det fanns där i dag på
pingstdagen Guds välsignelse med gesäller, så att insamlingen
kunde börja; men hvar var då bössan? l^össan fanns icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
