Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3 i
Schult var nära att skratta sig till döds, och då han
hörde att konrektorn tog fel om byxor och bössa, sade han:
»Ha, ha, hal Dorotea hade således rätt, och ni har orätt.
— Ha, ha, ha! — Tag inte illa upp! — Mor,» ty fru
Schult kom i detsamma in, »hvilken histora, hvilken hi^
storia!»
»Förarga mig inte med edra historier!» sade konrektorn.
»Nej, Kristian,» sade Schultskan, »kom inte till mig
med dina gamla historier, jag känner ju till dem
alle-sam mans.»
»Nej, mutter, denna är ny, alldeles ny,» och nu
berättade Kristian historien, och Schultskan skrattade, och doktor
Hem pel gick just i detsamma förbi, och nu berättade
Schultskan historien för honom, och doktor Hempel skrattade:
»Ha, ha, hal Och det har händt er, gamle vän?»
Konrektorn satt där och blef alldeles mörkblå i synen
af förargelse, ty det är alltid obehagligt att vara föremål för
historier; och därtill kom den olidliga känslan af, att han
haft orätt mot sin Dorotea; men hon hade dock varit för
stursk emot honom, och han var ju herre i huset.
»Fru Schult,» sade han slutligen, »ni är kvinna och
förstår er på dylikt. Säg mig, vet ni hvar jag skall få en
annan hushållerska ifrån?»
»Nej, herr konrektor, och det blir väl också svårt så
här genast, utom flyttningstiden. Och sådana som flickorna
Holz äro öfverallt mycket sällsynta, ty de äro en utvald,
dygdesam ras — nä, Dorotea har något häftigt i sitt sätt,
men det kan då inte hon hjälpa, ty hvad hennes mor angår,
så . . . hvad den gamle Holz beträffar, så är han icke skulden
därtill, ty han har i alla tider varit en beskedlig karl,
och jag påstår, att han är en riktig mes . . . men låt nu
saken vara, jag skall nog prata er sams igen med Dorotea.»
»Mor,» sade Kristian, »lita inte på det. Så vidt jag
vet, har du pratat flera ifrån än ihop med hvarandra, ty
du kan inte styra din tunga.»
»Kan jag inte styra min tunga? Kan jag inte styra
min tunga?» — och Schultskan ville just aflägga bevis på,
alt hon i grund och botten förstod den konsten, då
konrektorn afbröt henne med frågan, hvad hon ville ha af
honom för att hon skickade mat hem till honom och
bestyrde om uppassningen för honom under den tid han ej
hade någon hushållerska. För dagen ville han äta hos fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
