Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 2 fritz reuter.
Konrektorn förargades häröfver så mycket som var
nödigt, för att han skulle komma pä andra tankar. Han
tog efter sin klocka: min Gud, hon var half elfva, och de
sutto ännu utanför Röda Krogen I »Postiljonl —Jockum
Schlutow!»
En af fripassagerarna tittade ut genom fönstret: »Hvad
är det?»
»För all del, klockan är half elfva, och vi sitta ännu
här utanför Röda Krogen 1»
»Nej, vi sitta innanför!» skrattade passageraren och slog
igen fönstret.
»Jockum Schlutow I Postiljonl»
En annan fripassagerare stack ett grinande ansikte ut
öfver halfdörren till förstugan: »Herr konrektor, stig ur,
här blir muntert: skomakar Grabows gesäll och Jockum
Schlutow ha hållit vad om ett halfstop brännvin om, hvem
som kan längst balansera med en kritpipa på näsan.»
»Å, må fan ta er!» sade konrektorn och sprang ur
vagnen och in i stugan. Här balanserade nu Jockum Schlutow
och skomakaregesällen med piporna på näsan, och det var
ej lätt att se, huruvida deras vacklande rörelser förskrefvo
sig från öl och brännvin eller från piporna.
»Hvad är detta för dumheter?» sade konrektorn. —
Kratschl föll Jockums kritpipa i golfvet. — »Skola vi då
inte till Strelitz?» frågade konrektorn.
»Å, vi komma väl dit,» svarade Jockum med rätta
förargad.
»Ja, men för sent, jag måste vara där klockan tolf.»
»Det angår mig inte,» sade Jockum, »ni är min brors
passagerare, och de här andra aro mina egna, och de ha
god tid.»
»Jag skall klaga,» skrek konrektorn i full vrede.
»Det ha redan många gjort^ men det har aldrig blifvit
något af den saken,» sade Jockum och kryssade ut genom
dörren. »Men upp nu med er på vagnen!» tillade han,
och när de väl sutto där alla, gick det sakta vidare. Men
de hade knappast kört femtio famnar, förrän Jockum vek
af åt höger: »Ptrol — Så ja!» — och där höll han
återigen.
»Hvarför kör han inte på?» skrek konrektorn.
»Det kan jag inte, det får jag inte,» svarade Jockum.
»Ser ni honom inte, hör ni honom inte ? Det är han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
