Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 2 fritz reuter.
tio buteljer vin, att jag nog skulle få käppen ifrån dig, och
därför ville jag skrämma dig litet med räkningen; men jag
hade ju icke tagit ifrån dig käppen, jag gaf dig ju den
tillbaka.»
»Och på den grund har du skaffat mig ett halfårs oro
och förargelse och skaffat mig en rättegång på halsen, för
att du skulle kunna skratta mig midt i ansiktet med din
stallbroder?» frågade konrektorn med darrande stämma, som
om han med svårighet kunde tygla sig. »Det är ju .. .»
»Nej, för Guds skull 1» utbrast hofrådet. »Saken är ju
utagerad: Kunst har förlorat vadet, och nu måste han ...»
»Ja, svåger,» inföll Kunst hastigt, »vi ha ju farit förut
med extrapost, för att jag skulle kunna taga käromålet
tillbaka; här är det,» och han höll fram ett protokoll.
»Och Kunst måste betala rättegångskostnaderna och sitt
vad, och kom nu, konrektor, vinet skall smaka alldeles
förträffligt, vi vilja göra oss en glad dag,» sade hofrådet, i det
han ville taga konrektorn under armen och föra honom
med sig.
Men inom konrektorn jäste förunderliga tankar, han
ryckte sin arm ur hofrådets, trädde ett par steg tillbaka och
sade: »Ni har således drifvit gäck med mig? Ni har gjort
er lustiga på min bekostnad, som om jag vore en dum
pojke? Och nu stå ni där själfva framför mig som dumma
pojkar och vilja åter med ett glas vin godtgöra den orätt,
som ni tillfogat mig? Med sådana dricker jag ej något vin.»
Därmed gick han, och de stodo där båda kvar med dum
uppsyn, och man kunde se på dem, att det just icke skulle
bli mycket med den glada dagen.
Konrektorn gick rakt ut ur staden, samma väg han
kommit, och sällsamma tankar arbetade fortfarande inom
honom; vrede och blygsel kämpade inom honom med
känslan af att han kommit ur en tryckande förlägenhet.
»Skamligt 1» sade han. »Skamligt, att så där göra mig
till ett åtlöjel Hvad bry sådana där sig om, ifall de bringa
en hederlig människa i förlägenhet, endast de kunna drifva
sitt skämt! Den ene är rik, den andre förtjänar mycket,
hvad bry de sig om, att en annan människa vill i fred och
ro njuta sin tarfliga, surt förtjänta inkomst? Och hvad
hade det icke kunnat bli af detta? Min Gud, jag har ju
under hela denna tid alldeles bragts ur mitt vanliga lugn
— och det för en sådan struntsaks skull. Nej, nej, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
