Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 2 fritz reuter.
höghet icke vill tillåta sin löpare lämna tjänsten, och du
vill behandla en hvit, kristen neu-brandenburgisk
borgaredotter, som om hon vore en svart, hednisk slafvinna ? Hon
skall sälja sig till dig för lifstiden, hon skall tjäna dig
kärleksfullt och vänligt, hon skall värda dig på gamla dagar, hon
skall fördraga dina nycker, och därför vill du bjuda henne
penningar? En hvit, kristen borgaredotter från
Neu-Bran-denburg? Och så kristlig hon är! Hon har ett fromt och
dygdesamt sinnelag. Och så hvit hon är I Så hvit och så
rödl Hur rodnade hon icke, då hon i går middags ville
gå ut genom dörren och jag tog henne i famn och —
Gud bevare migl Skall jag då i dag pina mig med alla
mina dumheter? Ahl» utbrast han och ryckte kappan från
sina axlar och kastade den på dikesrenen och satte sig
bredvid, »saken måste ändå bringas till ett slutl Men lugnt
och med öfverläggningl» tillade han lugnare. Och så satt han
på dikesrenen och säg bort mot Neu-Brandenburg, hvilket låg
i aftonsolen framför honom, och grubblade och grubblade. —
»Nå, jag är väl icke någon skolgosse längre,» utropade han
och ville stiga upp, »jag kan väl göra och låta huru jag
behagar.» — Och han satte sig åter ned och sade: »Ja,
men därför att jag ej är någon skolpojke, måste jag först
betrakta saken noga från alla sidor.» — Och han öfverlade
med sig själf, och när han kommit till ett afgörande,
började han åter ifrån början.
Solen höll just på att gå ned. Han steg nu upp och
sade till sig själf: »Jag är på det klara med mig själf.
Jag kan icke undvara Dorotea — jag har visserligen förut
känt det, men jag har ej vetat det förrän i dag — hon är
fastvuxen vid mitt hjärta. Ja, ja! Med salig Lotten var det
annorlunda; men det är skillnad mellan trettio år och femtio
— egentligen är det tjugufem, men vid sådana här viktiga
saker är det ej så noga med ett par år — litet kallare skall
det väl bli, och mera så där ’med ömsesidig högaktning’,
som man säger. Dumt prat I Om jag vill gifta mig på
ömsesidig högaktning, så kan jag ju gifta mig med vår
hederlige pastor Boller. Nej, Dorotea, min Dorotea Holz
är i mina ögon en vacker flicka, och hon är en bra flicka,
och hon är en förståndig flicka, som äfven har lätt för att
fatta; med hvilken lätthet satte hon sig icke in i det jag
sade om elektriciteten I Jag kan ju i många saker hjälpa
henne ännu längre framåt, hon är ännu tillräckligt ung för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
