Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 34 ™tz reuter.
höras af alla, »inom en timme har jag den höga äran att
för hans höghet föreställa min blifvande hustru.»
»Är det möjligt?» utropade hofpoeten. »Säg mig,
vördade gynnare, hvad menar ni, om jag äfven denna morgon
i djupaste underdånighet skulle frambära mitt tack för titeln
eller min lyckönskan till det lyckliga tillfrisknandet och
därmed förenade en ödmjuk presentation af min tillbedda
Dorimena?»
»Karolina Soltmann?» utropade hofrådet och riktigt
förskräcktes öfver skaldens djärfva infall att så där utan
vidare skaffa hans höghet ett fruntimmer på halsen, men
lusten att anställa en liten drift fick snart öfverhand hos
honom och han klappade skalden på axeln och sade : »Det
är en god tanke I Gör det I Gör den gamle herrn den
stora glädjen! Men hör, först måste jag ha varit där, kom
ni sedan strax efter, ty huru skulle det väl se ut, om ni
kom först med edra dikter och jag därpå måste stamma
fram de vanliga fraserna?»
Kägebein lofvade att icke taga företrädesrätten ifrån
honom, och båda skildes åt utomordentligt belåtna.
Hans höghet hade verkligen stigit upp helt frisk och
lifvad denna morgon, hofrådet hade varit vid levéen och
medfört penningarna, hans höghet hade med lätt sinne
under-skrifvit något, och han var nu så gladlynt, att han hela
dagen igenom skulle kunna springa muntert omkring med
sin unge herr kusin och i allting hålla honom stången;
men, — men I — det låter sig väl icke göra, ers höghet 1
Rand, den gamle hederlige kammartjänaren Rand kom här
emellan; och det måste han göra, ty ju kraftigare och
muntrare hans höghet uppträdde, desto tystare och saktare måste
Rands uppträdande vara, och ju mera nedslagen hans höghet
var, desto högre red Rand på sina hästar. Han måste
således något stäfja den gamle herrn, om han själf ville stå i
en bättre dager för sällskapet från Schwerin.
»Ers höghet,» sade han, då han blifvit ensam med den
höge herren, och ställde sig framför honom och säg med
så skarpt genomträngande blick på honom, som om det
ålåge honom, den gamle trogne tjänaren, att i allting ställa
till rätta, »huru skola vi göra med Halsband? Ämnar ni
finna er i, att han dansar midtför och rakt på näsan på er
— gärna för mig! Vi behöfva honom inte i dag, och han
k^n ju därför gärna sättas in^ men — det gör mig detsamn^al»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
