Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mans höghet. 151
likväl mest om denna. Om kära kusin blott ville se, hvilket
vackert par det är.»
»Jag frågar här inte efter om det är ett vackert par
eller ej,» sade hans höghet förargad. »Den här karlen har
alltid behagat mig, och därför ville jag göra honom till
min kammartjänare.»
»Af en löpare blir aldrig någon bra kammartjänare,»
inföll Friedrich Franz.
»Men den gamle Rand håller på att bli mig alltför
själtklok, han vill veta allting bättre än jag.»
»Kusin har ju så många tjänare att välja emellan, och
så har ni ju dessutom lofvat att bevilja den lilla flickan en
nåd ...»
»Ja, ja,» sade hans höghet och sprang fram och
tillbaka i rummet, »har sagt det — har vårdat mig — har
vårdat mig,» och här såg han för första gången närmare
på Stina, »ja, det är densamma, från Nemerowskogen —
gjorde henne då mycket ledsen — har ändå vårdat mig. Nå,
så tag honom då! Men laga nu så, att ni komma härifrån,
jag vill inte veta af er meral»
Löparen kände sin herre, han gjorde en bugning, Stina
en nigning, och tyst och lyckligt gick paret ut.
»Se så,» sade hans höghet helt matt, »kära kusin får
ursäkta mig. Jag är så altererad och medtagen, jag måste
lägga mig. Dessutom skulle hin håle lätt kunna föra
hit ännu flera af det slaget,» tillade han elakt. »Hvar är
Rand?»
Friedrich Franz drog på klocksträngen, en lakej
skyndade in.
»Hvar är Rand?» frågade hans höghet.
»Han har visst gått ut litet, ers höghet.»
»Då kan han också bli borta med detsamma!» ropade
hans höghet. »Koml» — Därmed bugade han sig för
scWe-rinerhertigen och gick in i sitt sofrum.
Löparen och Stina ville nu gå öfver torget, men de
kommo ej långt: sällskapet på rådhuskällaren hade under
tiden genom vin och musik blifvit särdeles lifvadt, men
några af dem hade likväl redan länge stått på lur och bråkat
sina hjärnor öfver, hvad Stinas besök på slottet kunde
innebära, och nu kom Stina med sin Wilhelm vid handen ut
ur slottet, och hofrådet, som hade det finaste väderkornet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
