Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går, fortforo dess bestämmelser att tillämpas, tills 1811
års reglemente såg dagen. Möjligen kan detta hafva
tagit något intryck af de klagandes anmärkningar öfver
sättet att behandla å ena sidan polis- och ekonomiemål
samt å andra sidan justitieärenden, men troligen mera af
kommerskollegiets med anledning deraf framstälda
förslag. De tre slagen frågor hänvisas nämligen på nytt
till en enda konselj, om de ock här på något olika sätt
afgöras, än förslaget åsyftar.
1810 anföra sex borgare i Gustavia klagomål mot
justitiarien Bergstedt och guvernementssekreteraren
Fahl-berg, hvilket de säga sig göra å allmänhetens vägnar ]).
Missnöjet med dem gick så långt, att ett slags “ uppror “
utbröt, och de två nämda personerna måste lemna ön. I
en rapport af 12/u 1811 talar ock Ankarheim om 1810
års uppror. Ett visst dunkel tyckes hvila öfver
tilldragelsen. Hvad missbelåtenheten med Bergstedt beträffar,
anser Ankarheim, att densamma uppspirat ur en enda
persons fiendskap. En del af allmänheten hade sedan
forledts att deltaga i den mot Bergstedt riktade
oppositionen. Fahlberg tyckes deremot städse hafva varit en
orolig ande, som gerna kastade sig in i intrigspel. Som
en sådan skildras han af Ankarheim. Men äfven om
Bergstedt ändrar Ankarheim sedermera sitt omdöme. I
en skrifvelse af l2/*2 1812 yttrar han nämligen, dä han
redan nedlagt sitt embete och efterträdts af baron
Stac-kelberg, att ett sorgligt öde på slutet af hans embetstid
blifvit hans lott. Tvenne personer, som af högsta
mag-ten satts vid hans sida — Ankarheim åsyftar härmed
tydligen Bergstedt och Fahlberg — hade, ehuru han
skänkt dem sitt oinskränkta förtroende, lönat honom med
otack och gått så långt i brottslighet, att de försnillat
allmänna medel och sedermera ville vältra
ersättningsskyldigheten på honom2). Några bevis för detta påstående
framdragas dock icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
