Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vården om de fattiga i Högsjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människokärlekens tjänst. Jag erinrar Eder om de högtidsstunder
vi haft vid invigningen af båda våra vackra kyrkor och de
många skolhusen på församlingens olika platser. Och nu
i dag är den stora dag kommen, då Högsjö församling
genom sällspord offervillighet och med den storslagenhet,
som alltid kännetecknat dess planer, uppfört ett
församlingens gemensamma hem för sina åldringar och dem, som
behöfva en kärleksfull omvårdnad, men sakna egna medel.
Åter i dag kan församlingen fira en minnesfest, i det den
så länge närda tanken på ett hem, sådant som detta, nu nått
sin fullbordan genom byggandet af detta ålderdomshem,
som genom sin ändamålsenlighet, sin bekväma inredning,
sin hemtrefnad och sitt goda utrymme är ett mönster för
dylika hem, hvaraf endast få torde vara bättre i hela vårt
land.
För stora uppoffringar har detta hem efter noggranna
beräkningar blifvit uppfördt, och man finner, huru
omtänksam kärlek gjort sig gällande i allt.
Jag kan icke uttala med hvilken glädje jag i dag fått
möta Eder, mina kära Högsjöbor, och deltaga i allas vår
glädje vid detta tillfälle, då detta hem öppnar sina portar
för att här mottaga våra gamla och andra, som behöfva ett
sådant.
Huru hafva icke våra åldringar, som här skola beredas
en lugn tillflyktsort undan det tärande lifvets bekymmer
förtjänat vår tacksamhet, vår kärlek och omtänksamhet för
allt arbete de under sin krafts dagar och i det tysta
nedlagt för ett yngre släkte! Äfven de hafva en gång varit
nyttiga samhällsmedlemmar, då de voro yngre. Deras nu
så skumma ögon hafva en gång haft en ungdomlig glans,
deras nu så släpande gång har förr varit så lätt och
spänstig, men det var då, när inga skrynklor funnos på runda
kinder och ryggen ej var krökt af lifvets bördor. Huru
hafva icke dessa kära gamla sträfvat för de yngre, huru
mången vaknatt vid deras käras sjuksängar, hvilket arbete
och slit för familjens uppehälle!
Nu böra de lönas med vår aktningsfulla kärlek, med vår
omtanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
