Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarpredikan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skjuter ifrån dig det sannskyldigt goda, som Gud vill gifva
dig, nämligen syndaförlåtelse, frid och vissheten om det
eviga lifvet hos din Gud, din Fader och Frälsare.
Huru litet vi än kunna fatta sällheten af de saligas
eviga ro, så kunna vi dock framkasta några jämförelser
mellan den närvarande världen och det eviga gudsriket,
så att det sedan må blifva lättare att välja.
Här äro vi på alla sidor omgifna af hemlighetsfulla
gåtor. Guds vägar, som här så ofta synas vara som
bottenlösa djup, blifva ofta missförstådda, men där i
saligheternas värld skall klarhet förvärfvas blott genom
en inblick. Att se skall där vara detsamma som att
förstå.
Dödens ängel skall aldrig öfverstiga himlens tröskel,
och från dem, som träda in genom härlighetens portar,
skola alla sorgens bördor falla. Här binder synden dödens
svepduk omkring den sjukes feberheta panna, men där
i de frälstas eviga värld finnes aldrig mera någon synd,
ingen slingrande orm berör någonsin dess yta.
Här rifva motgångar ofta ned våra käraste
förhoppningar. Här hungra vi, oroligt jäktande efter jordiska
föremål, hvilka, då vi uppnått dem, aldrig skola kunna
tillfredsställa vår längtande, odödliga ande. Här likna
vi den sjuke, som vänder sig än hit och än dit på plågans
läger, troende, att hvarje förändring skall medföra
lindring i smärtorna, men där i det himmelska hemmet
skola vi känna oss fullkomligt och evigt tillfredsställda.
Här får en Jesu lärjunge understundom "gå ut ur
lägret och bära Hans smälek", men där är han inom
portarne till Guds stad och får del af hans härlighet. En
gång skola Herrans trogna nödgas sjunga hans eviga
lof, då de i minnet återkalla de underliga vägar, på
hvilka de fördes till det eviga fadershemmet, dessa
vägar, som ofta syntes dem obegripliga, ja, för mycket
törniga att vandra på. De skola om allt Herrens
görande och låtande med dem en gång lofprisande utbrista:
"allt hafver han väl beställdt. Ära vare Gud!"
Min vän! Du kanske frågar: hvad har denna
tankegång, dessa reflexioner att göra med dagens text? Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
